Lightships är Gerard Loves debut som soloartist vid sidan av Teenage Fanclub där han vanligtvis skriver låtar, sjunger och spelar bas. Låten Two Lines är från nyligen släppta albumet Electric Cable (2012) och den sprider en varm melodisk gemytlighet kring sig.
Two Lines – Lightships
april 26, 2012Levon Helm (26 maj 1940 – 19 april 2012)
april 21, 2012
Bara någon månad från sjuttiotvåårsdagen tog strupcancern Levon Helms liv. En sjukdom som först drabbade honom i slutet på nittiotalet men som han lyckades hålla stången fram till bara häromdagen. Den sista tiden i cancerns obarmhärtiga och obotliga slutstadie gav i alla fall familj och vänner tid för ett sista farväl. Dottern Amy och frun Sandy skickade för fyra dagar sedan ett officiellt avskedsbrev som framförde Levons stora tacksamhet gentemot alla fans som lyssnat och uppskattat musiken. Brevet underströk även att detta också var ett sista farväl från en man som levt för att spela och sjunga livet igenom:
”fill the room up with music, lay down the back beat, and make the people dance!”.
The Kid – Marc Ribot
april 18, 2012Från Marc Ribots vackert nedtonade album Silent Movies (2010) där musiken inspirerats av filmer som finns och sådana som borde finnas. The Kid är en musikalisk tolkning utifrån den redan befintliga Charlie Chaplinfilmen med samma namn från 1921. Ribot spelar i svartvitt och målar med tonerna som om han hade fyra händer, i själva verket är han ensam med enbart två.
Arenakomplex
april 16, 2012Promenaden från tvärbanan över den vindpinade bron gör att öronen blir röda och näsan rinner, i mörkret passerar man några jordfyllda betongfundament där träden sakta drunknar i ett bad av vittrande cigarettfimpar. Stenplattor och ännu mer betong. Lång kö, visitation och en krånglande biljettapparat a lá Stockholms lokaltrafik. Kontrollanter i röda jackor och volontärer som betalas med popcorn och läsk. Långa gångar, grå heltäckningsmattor och lättöl i godiståndet. Plastglas. Efter besöket på någon av de nedkissade toaletterna tvättar man händerna utan tvål och värmen i fingrarna börjar sakta återvända, man tar av sig jackan. Sittplats på bortre övre läktare, vandringen fortsätter, inte ens en kikare kan vara till hjälp där och man sneglar upp på storbildskärmen för att se bättre. En bit in på konserten upptäcker man att blicken enbart är fäst i taket och man vänder återigen blicken nyktert mot de små tennsoldaterna på scen istället. Ljudet slungas runt i den gigantiska lokalen som en pankakssmet och elgittaren distar stundtals isande i märgen. Man håller för öronen och kontemplerar kring biljettpriset. Man ser sig om och iakttar alla intillsittande som också betalat niohundra. Konserten är slut, extranummer kommer förstås men halva arenan reser sig raskt för att slippa trängas i korridorerna och snabbt hämta bilen innan böter, så heter det. Plikten är för deras del fullgjord, årets stora konsert är nu avklarad utan missöden, inga extranummer ska få förstöra det, får se bara vad det blir nästa år. Kvar på golvet ligger popcorn och en stor ljummen läsk.
Earl Scruggs (January 6 1924 – March 28 2012)
mars 29, 2012One of bluegrass music biggest profiles died of natural causes yesterday at the age of 88. Best known for his virtuoso five string banjo playing and for refining a three finger picking technique that now is known as the Scruggs style. This classic song, Foggy Mountain Breakdown, was written by Scruggs in 1949 and was originally recorded by The Foggy Mountain Boys, a influential band consisting of Scruggs and guitar and mandolin player Lester Flatt. The song was later used for the car chase scenes in the motion picture Bonnie and Clyde (1967) but also appeared in many other tv-series and movies through the years, often accompanying fast moving scenes. Foggy Mountain Breakdown still is considered by many banjo players as one of the fastest and rhythmically challenging pieces. In 2001 Steve Martin, guitarist Albert Lee and many other very famous special guests joined Scruggs fast musical pursuit on the grammy winning album Foggy Mountain Breakdown.
Here the whole gang is playing this great title song on Letterman about ten years ago.
International
mars 7, 2012On the island Holbox (pronounced Holbosch), at the north coast of the Yucatan-peninsula in Mexico, I´ve gladly taking part of the annual february carnival. Mostly performed with drums and horns but ocationally also with a set of guitars and violins. The percussionists are in the instrumental centre, rising and sinking in frequency and controlling the dynamics. The vocal power and wonderful visual appearance comes from a great gathering of female singers in all ages who sings their hearts out on traditional upbeat tunes. Dressed in all kinds of colorful uniforms. Half the town gathers around the orchestra and the singers, spirits are high and spreads fast among the spectators. I´m very happy for this experience…
Now I’m in THE west, at the coastline of the state of California, the heartland of so much pop-culture that I love. To be specific I’m in Santa Cruz, the beautiful coastal town one and a half hours south of San Francisco. It’s a very familiar place for both surfers and skateboarders, the world famous surf-brand O’Neill and of course Santa Cruz Skateboard company originates from here. So also a very environment friendly and aware lifestyle. There’s really a fantastic mix of different kinds of people here, downtown you’ll se at least a couple of talented street-performers or buskers everyday (at least those few days I’ve been visiting). There’s all kinds of characters, a women who alone beautifully sang a capella, a homeless man with a guitar and soft voice and a folk-blues trio with stand up bas, guitar and mandolin. The mainstreet Pacific Avenue is vibrant even in the middle of a normal weekday, it seems to be room for everybody. To get more music you could go to one of the many clubs who serves live music in the evening, Pegi Young and her band is performing on monday and we’re going.
It must also be said that the town also has the worlds sixth oldest wooden roller-coaster down by the famous boardwalk overlooking the wonderful Monterrey bay (the same bay John Steinbeck has been overviewing in some of his novels, for example Cannery Row). I very much enjoy it here and being able to stay with dear friends at their wonderful home is of course a blessing for a visitor. Getting to know a town from the inside is truly a great thing. For a lover of american pale ale beer this is also of course a haven…
Even though new posts has been kept on the down low the last month, I hope you’re visiting at times reading and listening on some of the old stuff you might not have seen. Perhaps the short story about the brazilian psychedelia group Os Mutantes or the eclectic story about Christine McVie might be interesting. You decide what you want to do. The decision is completely yours. But please do.
Talk to you again sooner or later…
In My Mind – Will Oldham
januari 26, 2012Will Oldham gör en avskalad version av den hårfagre outlawcountryartisten David Allen Coes vackra låt In My Mind från 2010. Den sjuttiotvåårige Allen Coes karriär sträcker sig från slutet av sextiotalet fram till idag, efter ett väldigt produktivt sjuttio -och åttiotal (bara 1978 hann han spela in fyra album) följde en lite mer sansad utgivningstakt. Det har blivit över fyrtio studioalbum sedan debuten 1969 och på omslaget av det senaste DAC Living On The Edge (2010) varnas lyssnaren av en humoristisk undertext: musiken kan bota eller orsaka allvarlig depression – ditt val. Trots det vågade sig Will Oldham in i musiken och gjorde också det vettiga beslutet att själv spela in In My Mind, vars originalversion kanske tappar sin kärna i en lite väl överbelastad produktion.
Tin Can Trust – Los Lobos
januari 18, 2012
Los Angeles-bandet Los Lobos här med David Hidalgo i spetsen, en musiker som utöver att vara en kraftfull gitarrist exempelvis spelar fiol och dragspel. Hör ni det senare på någon av Tom Waits kompositioner är det inte omöjligt att det är Hidalgo ni hör. Det slog mig också att hans sångröst ibland kan andas samma friska luft som Rick Danko, klar men ändå med en strävhet, stark men samtidigt skör (den har en bredd helt enkelt).
THENPLAYON 