Mainstreamhousens framgång eller snarare monstruösa succé de senaste åren har gjort många inom kritikerkåren förbryllade i jakt på dess förklaring men samtidigt sugit dem rakt in i psykosen. Det har dragits paralleller till hur stureplansstekarnas totala världsfrånvändhet med stark borgerlig vind i seglen till sist spridit sin eskapistiska och monotona partymusik till den stora massan unga vuxna. Men den genomgående stora förklaringen till att Swedish House Mafia säljer slut Friends arena tre gånger om på bara några timmar och att Summerburst är en av de ytterst få som inte märkt av festivalkristiderna ska tydligen, enligt tidningarna, vara dansen. Det pratas om världens största dansgolv och att ”folk är trötta på att bara glo på några med gitarrer i fjärran. Folk vill dansa!” Dansa? Då Svt pliktskyldigt sände live från ovan nämnd festival förra året såg jag ingen, ingen, som dansade. En arm i luften och lätt gungande från sida till sida. Publikhavet växte successivt och då började folk istället att hoppa upp och ner, fortfarande med en arm sträckt i skyn. Att alla fortfarande står vända mot scen förringar inte heller det faktum att det påminner om vilken rockkonsert som helst, skillnaden är bara nu att en ensam DJ står ännu längre bort från publiken, på en jättehög piedestal, också han (det är i princip uteslutande män som vanligt) med en arm i luften. Alltid huvudet på sned och ena örat i hörluren, kan man inte för en gångs skull fixa fram ett headset som inte kräver denna ansträngning för nacken?
En annan återkommande devis är att vi (allihopa) en gång för alla måste förstå hur stora våra houseartister egentligen är, ute i stora världen. Aha men då måste vi här hemma förstås också börja lyssna! Tack för upplysningen. Förresten verkar inte housen redan tillräckligt stor i Sverige nu? Hur mycket större ska den egentligen bli? Lika stor som en bubbla? Som kan spricka när som helst? Vi får helt enkelt vänta å se.
THENPLAYON 