Jag hade börjat spela gitarr igen, tog en snusnäsduk och knöt den runt den smala tonårshalsen. Vi såg Hellacopters som rockade och rollade på klassiskt manér på Gröna Lund en kylslagen septemberkväll 2003 och Nicke Andersson hojtade ut sina kondoleanser till Johnny Cash som precis gått bort. Dödens slöja är ju som känt inget nytt plagg trots att föregående år verkligen var oroande angelägen om att påminna oss om det.
Stjärnorna som for vidare kan nästan te sig alltför långt bort i kosmos i jämförelse med de man utan kikare kunnat se närmare marknivå. Robert ”Strängen”Dahlqvist bortgång sker där tyngdlagen för ett hårdare motstånd mot de som strävsamt tjänstgör åt musiken.
Anekdoter kan man tycka vad man vill om men då Strängen på baren Peppar hörde att vi skulle på PJ Harveys Let England Shake-konsert ett stenkast bort sa han bara ”nä, ingen sån indieskit”. I backspegeln med tanke på den hysterin som var kring det albumet så var det en uppfriskande kommentar, som visade en kompromisslös hängivenhet och lojalitet till sitt skrå, sin rock’n’roll. Att inte klippa sig och böja sig inför rådande trender och hype utan att fortsätta följa sin bana är egenskaper som är värda att avundas och som skapar förutsättning för tidlöshet: musikens högsta strävan.
Vila i frid Strängen.
Ifrån mig själv kommer från Strängens band Dundertågets debutalbum Skaffa ny frisyr (2009).
THENPLAYON 