Freddie King har för mig en tvådelad musikalisk personlighet, bluesens instrumentella anslag med den gudabenådade och av många efterapade gitarren i spetsen som samsas med soulens makalösa vokala kraft. Han har till skillnad från många andra amerikanska blueslegender ett tonfall som alltid landar i en mjuk behaglig klang, trots att den verkligen kan ryta till. Girarrspelet är rivigt, rått och mycket drivet på ren ingivelse, i jämförelse med de övriga två kungarna (de något äldre BB och Albert King) så tänjde Freddie mer på sina gränser i sitt spel. Freddie King turnerade hårt karriären igenom och livet på vägarna tog ut sin rätt i form av svåra magsår. Han dog endast 42 år gammal efter akut bukspottskörtelinflamation. Låten kommer från albumet My Feeling For The Blues (1970) och rullade frekvent i lurarna, på en strand med kritvit sand, för ungefär 7 år sedan. Det här klippet är ett av de där man verkligen är glad över att ha sett och man blir extra tacksam gentemot personen som laddat upp det.
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
THENPLAYON 