Archive for the ‘Pink Floyd’ Category

Zabriskie Point

november 5, 2011

Zabriskie Point (1970) var den italienske regissören Michelangelo Antonionis andra av tre engelskspråkiga filmer som hade kontrakterats med amerikanska MGM. Succén Blowup från fyra år tidigare vann guldpalmen i Cannes och hade bland annat det klassiska bluesrockbandet Yardbirds i en cameoroll när den jagade huvudpersonen försöker gömma sig från sina förföljare på en gogoklubb i swinging London. Ett fint rockhistoriskt dokument i filmen är att de två engelska gitarrlegenderna Jimmy Page och Jeff Beck finns med och att den senare slår och stampar sönder gitarren på klassiskt samtida The Who-manér efter att ha fått problem med förstärkaren. Det sägs att ett dussintal gitarrattrapper gick åt till scenen och visst går gitarren i kras lite väl lätt? Jimmy Page spelar däremot med gott mod och tillsammans med resten av bandet spelar de en tung Train Kept A Rollin’ – Stroll On framför en nollställd statistpublik (Michael Palin ska tydligen skymtas någonstans vid scenkanten). Annars akrediterades jazzpianisten och kompositören Herbie Hancock för filmmusiken, ledmotivet Blowup hördes diegetiskt (musiken är direkt kopplad till scenen och karaktärerna själva upplever den) så fort någon i filmen slog på en radio eller skivspelare.

(more…)

Annonser

The End Of The Game – Peter Green

juni 4, 2011

I butiken, ur högtalaren, in i öronen, ner i själen, tillbaka upp genom munnen som en fråga. Svaret var Peter Greens The End Of The Game från 1970. Det första albumet efter att han, likt sin kollega Syd Barett från Pink Floyd, i en tjock syradimma lämnat sin egen skapelse – I Greens fall Fleetwood Mac. Allt spelades in i ett svep utan repetitioner eller bestämda strukturer. De långa inspelningarna klipptes senare ihop och det fragmentariska resultatet speglade Greens stora inre kaos. Ett sista skrik från ett utbränt geni som efter detta tystnade och försvann i ett nioårigt mörker. Det explosiva omslaget understryker musikens primitiva kraft precis lika tydligt som albumtiteln annonserar ett (sorgligt) slut.

Här ovan är öppningsspåret Bottoms Up.

Morgon

april 24, 2011

Morgonen vaknar med trötta ögon, som suddigt tittar in i ljuset. Bleka varelser fladdrar omkring ovanför och färgen börjar synas tydligare. I gränslandet mellan dröm och verklighet svävar allt otvunget tätt intill den stund då vi förstår vart vi befinner oss. Oftast är vi hemma, men ibland helt borta.

Green is The Colour kommer från från Pink Floyds soundtrackalbum till filmen  More (1969),  bandets första utan den bortflugne grundaren Syd Barett. Här framförs den live på tv-kanalen KQED  i San Francisco 1970, den 29 april för snart 41 år sedan.