Musikens medryckande kraft kan ibland visa sig väldigt tydlig då den kombineras med stadsvandringar. Det som spelas i lurarna kan spegla hela lyssnarens uppenbarelse. Från gångstilen till ansiktsuttrycket då förtrollningen är som starkast. Sitter man ner på bussen är det tyvärr oftast ett trött likgiltigt ansikte som stirrar in i en telefon med bortglömd musik som skaver i takt med motorns jämna skrän. Nä, det är ute i rörelsen som en helig funk-ande kan få oss att växa och omedvetet eller medvetet strutta fram ner för den mest bortglömda och skitiga bakgata. Omvärlden får plötsligt en annan lyster i kombination med rätt låt vid rätt tillfälle. Ahahaha you’re wearin out your shoes…
Egentligen vill man att svänget ska fortsätta i all evighet och det är just i den känslan storheten ligger i dessa två minuter och femtio sekunder. Man blir lämnad att vilja ha mer och mer av det där blåset, krispiga gitarren, lekande basen, trummorna, sången, ja alltihop. Hela Slys funksymfoni.
Från milstolpen There’s A Riot Goin’ On (1971).
Jag ska erkänna att jag kanske inte har varit ett jättebeundrare av Freddie Wadling. Det närmsta jag kommit honom på riktigt är via Mattias Alkbergs tolkning av Levande Begravd (som ursprungligen skrevs av Wadling när han var medlem i bandet Liket Lever) eller på någon av alla tänkbara tv-galor där han verkar ha en stående inbjudan, trots ett i mina ögon lite väl trött uttryck. Sedan dök han plötsligt upp en fredag för någon vecka sedan på det nästan alltid sevärda Go’kväll på Svt. Hopkrupen med sin käpp satt han omgärdad av ett handfull fantastiska musiker och framförde en hypnotiserande version av ledmotivet The World Is Not Enough. Pierce Brosnan-Bondrullen med samma namn från 1999 där en sedvanlig suspekt oljemiljardär, en atombomb och Istanbul figurerar som viktiga komponenter. Arrangemanget och produktionen i låten är häftig, saker händer och man blir intresserad av att höra mer av Wadlings nya bondlåtstolkningsalbum With A License to Kill (2011).
THENPLAYON 