Det finns en handfull fantastiska klipp med Pentangle från en BBC Special inspelad runt 1970, detta är ett av dem. Som Bert Jansch säger är Hunting Song en slags rocklåt från tolvhundratalet, en genrebeskrivning omöjlig att ifrågasätta. Bandets namn, som ungefär blir en stjärna med fem uddar, pekar mycket på medlemmarnas likvärdiga vikt i formationen. Hos få band av igår eller idag kan man se ett lika ingående samspel som i framförandet här på Brittiska Public Service, det blir tydligare för varje filmsekvens. Allt svänger och gungar, sticker iväg och återkommer, skapar energi som gör en varm. Inget infall är för konstigt eller får stå i vägen för musikens berättelse, ett i sammanhanget kanske lite apart instrument som sitar plockas i låten House Carpenter fram av John Renbourn och får fungera som duettpartner med Bert Jansch på banjo utan att de krockar, självklart fungerar det när intentionerna är de rätta. Jacqui McShees kristallröst svävar som en älva framför de lufsande björnarna Danny Thompson på ståbas och Terry Cox på välnyanserat trum -och klockspel. Rytmsektionen matchar melodiskräddarna som sitter i förgrunden och McShee är femuddens kitt. Jansch röst andas också så tidlöst att (en romantiserad idé om) tolvhundratalet känns som igår. Det är heller inget musikaliskt minus att fyra av bandets fem bidrar till den hypnotiserande stämsången. Pentangle förser lyssnaren med pil och båge och tar oss med ut på äventyr.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
THENPLAYON 