Archive for april, 2012

Bridge Over Troubled Water – Elvis

april 30, 2012

Ibland känner man behovet av en röst som aldrig sviker.

Annonser

Ka Makani Ka’ili Aloha – Gabby Pahinui

april 27, 2012

I innersta mitten av planet som skulle ta oss från andra sidan jorden satt vi utan att kunna se ut eller sträcka på benen. Det var den gamla vanliga klaustrofobin i turistklassen med andra ord och man gjorde vad som var möjligt för att få tiden att gå… Samtidigt som jag skriver om den här upplevelsen står tv:n på och det börjar ett program som visar de kvarlevande ungdomarnas liv efter Utøya. Trivialiteten i att klaga på trängseln i ett flygplan finner alltså inga gränser och det känns varken rimligt eller nödvändigt att fortsätta.

Det jag ändå skulle komma fram till var att filmen The Descendants fanns att se på planet, ett varmblodigt drama som utspelar sig på Hawaii med ett uteslutande hawaiianskt soundtrack, som många inklusive mig själv fallit mer för än för själva filmen. Ledmotivet i filmen heter Ka Makani Ka’ili Aloha och hämtades av regissören Alexander Payne (Sideways, About Schmidt) från den hawaiianske legenden Gabby Pahinuis album Gabby (1972). Hans vibrato och falsett blir tillsammans med gitarrspelet en fullkomlig kombination bortom språkliga barriärer och den avslutande brutna tonen i rösten ger mig rysningar och samtidigt en förtröstan. I kombination med programmet på tv blev det nästan för mycket.

Two Lines – Lightships

april 26, 2012

Lightships är Gerard Loves debut som soloartist vid sidan av Teenage Fanclub där han vanligtvis skriver låtar, sjunger och spelar bas. Låten Two Lines är från nyligen släppta albumet Electric Cable (2012) och den sprider en varm melodisk gemytlighet kring sig.

Envelope – Julianna Barwick

april 25, 2012

Amerikanskan Julianna Barwick sakrala och vokalt baserade musik letar vackert nya stigar, hon lyckas verkligen med att forma en magisk plats. Hennes debutalbum kom förra året och heter just The Magic Place.

Ordlös sång kan vara en väldigt svårbemästrad musikalisk gren med många fällor så som lounge eller easylistening att falla ner i. En annan fara är att den kan antas komma ur textmässig idétorka då låtskrivare tar till trallande refränger som nödlösningar. Julianna Barwick trotsar alla faror med upprepade loopar och lyckas ge berättelser och liv i sin musik på ett sätt som gör ord överflödiga.

Levon Helm (26 maj 1940 – 19 april 2012)

april 21, 2012

Bara någon månad från sjuttiotvåårsdagen tog strupcancern Levon Helms liv. En sjukdom som först drabbade honom i slutet på nittiotalet men som han lyckades hålla stången fram till bara häromdagen. Den sista tiden i cancerns obarmhärtiga och obotliga slutstadie gav i alla fall familj och vänner tid för ett sista farväl. Dottern Amy och frun Sandy skickade för fyra dagar sedan ett officiellt avskedsbrev som framförde Levons stora tacksamhet gentemot alla fans som lyssnat och uppskattat musiken. Brevet underströk även att detta också var ett sista farväl från en man som levt för att spela och sjunga livet igenom:

fill the room up with music, lay down the back beat, and make the people dance!”.

(more…)

The Kid – Marc Ribot

april 18, 2012

Från Marc Ribots vackert nedtonade album Silent Movies (2010) där musiken inspirerats av filmer som finns och sådana som borde finnas. The Kid är en musikalisk tolkning utifrån den redan befintliga Charlie Chaplinfilmen med samma namn från 1921.  Ribot spelar i svartvitt och målar med tonerna som om han hade fyra händer, i själva verket är han ensam med enbart två.

Arenakomplex

april 16, 2012

Promenaden från tvärbanan över den vindpinade bron gör att öronen blir röda och näsan rinner, i mörkret passerar man några jordfyllda betongfundament där träden sakta drunknar i ett bad av vittrande cigarettfimpar. Stenplattor och ännu mer betong. Lång kö, visitation och en krånglande biljettapparat a lá Stockholms lokaltrafik. Kontrollanter i röda jackor och volontärer som betalas med  popcorn och läsk. Långa gångar, grå heltäckningsmattor och lättöl i godiståndet. Plastglas. Efter besöket på någon av de nedkissade toaletterna tvättar man händerna utan tvål och värmen i fingrarna börjar sakta återvända, man tar av sig jackan. Sittplats på bortre övre läktare, vandringen fortsätter, inte ens en kikare kan vara till hjälp där och man sneglar upp på storbildskärmen för att se bättre. En bit in på konserten upptäcker man att blicken enbart är fäst i taket och man vänder återigen blicken nyktert mot de små tennsoldaterna på scen istället. Ljudet slungas runt i den gigantiska lokalen som en pankakssmet och elgittaren distar stundtals isande i märgen. Man håller för öronen och kontemplerar kring biljettpriset. Man ser sig om och iakttar alla intillsittande som också betalat niohundra. Konserten är slut, extranummer kommer förstås men halva arenan reser sig raskt för att slippa trängas i korridorerna och snabbt hämta bilen innan böter, så heter det. Plikten är för deras del fullgjord, årets stora konsert är nu avklarad utan missöden, inga extranummer ska få förstöra det, får se bara vad det blir nästa år. Kvar på golvet ligger popcorn och en stor ljummen läsk.

(more…)