I innersta mitten av planet som skulle ta oss från andra sidan jorden satt vi utan att kunna se ut eller sträcka på benen. Det var den gamla vanliga klaustrofobin i turistklassen med andra ord och man gjorde vad som var möjligt för att få tiden att gå… Samtidigt som jag skriver om den här upplevelsen står tv:n på och det börjar ett program som visar de kvarlevande ungdomarnas liv efter Utøya. Trivialiteten i att klaga på trängseln i ett flygplan finner alltså inga gränser och det känns varken rimligt eller nödvändigt att fortsätta.
Det jag ändå skulle komma fram till var att filmen The Descendants fanns att se på planet, ett varmblodigt drama som utspelar sig på Hawaii med ett uteslutande hawaiianskt soundtrack, som många inklusive mig själv fallit mer för än för själva filmen. Ledmotivet i filmen heter Ka Makani Ka’ili Aloha och hämtades av regissören Alexander Payne (Sideways, About Schmidt) från den hawaiianske legenden Gabby Pahinuis album Gabby (1972). Hans vibrato och falsett blir tillsammans med gitarrspelet en fullkomlig kombination bortom språkliga barriärer och den avslutande brutna tonen i rösten ger mig rysningar och samtidigt en förtröstan. I kombination med programmet på tv blev det nästan för mycket.
Etiketter: about schmidt, Alexander Payne, Gabby, Gabby Pahinui, Ka Makani Ka Ili Aloha, Musik, Slack key, The Brown Album, The Descendants
THENPLAYON 
Kommentera