Varm vind genom fladdrande hår, skrattande i en röd bil utan tak, röda läppar, på en guppig grusväg nedåt ett svalkande blått hav. Gyllene drömmar om en annan plats där tiden står still i en vibrerande värme förkroppsligas i Rio Ancho. Rio Ancho var är du om inte precis här och nu?
Gracias Paco, mina fötter börjar tina.
Etiketter: Blog, drömmar, Musik, Musikblogg, Paco de Lucía, Rio Ancho, THENPLAYON, värme
Kommentera