Posts Tagged ‘FIlm’

You Light Up My Life – Patti Smith

maj 10, 2012

Var inte barnprogrammen bättre förr? Jo, uppenbarligen.

Patti Smith gästar det för tiden nya programmet (med det fantastiska namnet) Kids Are People Too 1978 och lovsjunger kärleken på ett oefterhärmligt sätt. You Light Up My Life skrevs av pianisten och kompositören Joe Brooks för dramakomedin med samma namn och sjöngs in som en singel av Pat Boones dotter Debby Boone. Själva filmen sågades genomgående av kritikerna när den hade premiär 1977 men soundtracket älskades av alla och titellåten vann både en grammis och en oskarstatyett året därpå, så Brooks måste varit riktigt nöjd. I klippet sitter han vid pianot i egen hög person och inser nog stilla att hans annars kanske lite smetiga ballad förvandlats till det nervvrak den är, redo att sjunka vilken sekund som helst men ändå aldrig beredd att ge upp. Patti Smith fyller låten till bredden med sig själv och visar hur en låttolkning ska gå till eller en slipsten ska dras eller…

Sofia, you light up MY life.

Zabriskie Point

november 5, 2011

Zabriskie Point (1970) var den italienske regissören Michelangelo Antonionis andra av tre engelskspråkiga filmer som hade kontrakterats med amerikanska MGM. Succén Blowup från fyra år tidigare vann guldpalmen i Cannes och hade bland annat det klassiska bluesrockbandet Yardbirds i en cameoroll när den jagade huvudpersonen försöker gömma sig från sina förföljare på en gogoklubb i swinging London. Ett fint rockhistoriskt dokument i filmen är att de två engelska gitarrlegenderna Jimmy Page och Jeff Beck finns med och att den senare slår och stampar sönder gitarren på klassiskt samtida The Who-manér efter att ha fått problem med förstärkaren. Det sägs att ett dussintal gitarrattrapper gick åt till scenen och visst går gitarren i kras lite väl lätt? Jimmy Page spelar däremot med gott mod och tillsammans med resten av bandet spelar de en tung Train Kept A Rollin’ – Stroll On framför en nollställd statistpublik (Michael Palin ska tydligen skymtas någonstans vid scenkanten). Annars akrediterades jazzpianisten och kompositören Herbie Hancock för filmmusiken, ledmotivet Blowup hördes diegetiskt (musiken är direkt kopplad till scenen och karaktärerna själva upplever den) så fort någon i filmen slog på en radio eller skivspelare.

(more…)

Men In Helicopters – Adrian Belew

september 22, 2011

Passande nog var det på biografen Tellus som jag och Fia såg den okända blå planeten Melancholia ramma jorden. En minst sagt massiv scen som fortfarande sitter kvar på näthinnan. Jordens undergång har nog aldrig skildrats mer emotionellt djupgående och samtidigt så likgiltigt (likgiltigheten konkurrerar med En Liftares Guide Till Galaxen, där jorden sprängs till förmån för en intergalaktisk motorväg) på film än i Lars Von Triers muskulösa mästerverk. Undergången har i alla fall definitivt inte skildrats med bättre skådespelare. Filmen lämnade en med splittrade känslor av en härlig livsglädje när man kände den friska höstluften och samtidigt en liten knut i magen på väg hem i mörkret. Det kalla konstaterandet i filmen att There’s nowhere to hide satt också kvar men ackompanjerades av Adrian Belews identiska textrad från den vackra Men In Helicopters. Låten beskriver inte ett hot utifrån utan tvärtom det stora hotet inifrån, från människan och ställer sig den väldigt befogade frågan Why Do We Always Asume The Planet Is Ours To Ruin?  Kanske bland de mest direkta låtarna om människans förödelse här på jorden utan att bli en plakatviftande knäpp på näsan. Något som i och för sig borde premieras mer…

Hörde Men In Helicopters första gången för sju år sedan i en annan del av livet på ett fint blandband från en vän och den är minst lika gripande för mig idag, mange tak.