Shoot Me Down – Nick Cave & The Bad Seeds

november 10, 2011

Ursprungligen inspelad som B-Sida på första singeln Bring It On från albumet Nocturama (2003), men också utgiven i samlingen B-Sides & Rarities (2005).

The Letter – PJ Harvey

november 9, 2011

Här kommer PJ Harvey igen som skickat oss ett brev från Uh Huh Her (2004) framförd i Later…With Jools Holland. Bortsett från att Rob Ellis slutligen gjorde trumpåläggen så spelade Harvey nästintill alla instrument själv och producerade albumet, men uppenbarligen fick hon angenäm hjälp vid liveframträdandena. Utöver de två nämnda så ser vi bassisten kallad för Dingo och gitarristen Josh Klinghoffer som för ett par år sedan ersatte sin vän John Frusciante i Red Hot Chili Peppers. 

Sabu Martinez

november 8, 2011

The Oracle kommer från den amerikanske conga -och trumslagaren Sabu Martinez album Jazz Espagnole (1960).

Sabu Martinez växte upp i Spanish Harlem, New York, och spelade trummor på gamla metallburkar i ett lokalt gatuband fram till att han redan som elvaåring gjorde professionell debut som slagverkare i mambo och jazzorkestrar. Vid arton års ålder rekryterades han till trumpetarlegenden Dizzy Gillespies band och spelade då afrokubanskt slagverk. Året senare gick Martinez med i klarinettisten och bandledaren Benny Goodmans kortlivade bebop-projekt 1949. Världskänd som ”The King of Swing” hade Goodman blivit överväldigad av bebopens nya uttryck från bland andra Gillespie, pianisten Thelonious Monk och saxofonisten Charlie Parker som förde jazzen bort från att vara bruksmusik på dansgolv till att bli mer lyssningsorienterad och mer melodiskt och rytmiskt experimentell. En annan influens på Goodmans genreutflyckt var när han hörde Sundsvallsonen Åke ”Stan” Hasselgård, klarinettisten som innan sin alldeles för tidiga död gått från att spela swingorienterad Goodmanjazz till att just utforska bebopens nya vind. Hasselgård påbörjade ett äventyr, flyttade till New York som tjugogfemåring 1948 och hann i ungefär ett års tid spela frekvent på klubbarna och delta på inspelningar med välrenomerade medmusiker fram tills dagen han korsade en gata och blev överkörd av en bil.

Läs resten av detta inlägg »

Zabriskie Point

november 5, 2011

Zabriskie Point (1970) var den italienske regissören Michelangelo Antonionis andra av tre engelskspråkiga filmer som hade kontrakterats med amerikanska MGM. Succén Blowup från fyra år tidigare vann guldpalmen i Cannes och hade bland annat det klassiska bluesrockbandet Yardbirds i en cameoroll när den jagade huvudpersonen försöker gömma sig från sina förföljare på en gogoklubb i swinging London. Ett fint rockhistoriskt dokument i filmen är att de två engelska gitarrlegenderna Jimmy Page och Jeff Beck finns med och att den senare slår och stampar sönder gitarren på klassiskt samtida The Who-manér efter att ha fått problem med förstärkaren. Det sägs att ett dussintal gitarrattrapper gick åt till scenen och visst går gitarren i kras lite väl lätt? Jimmy Page spelar däremot med gott mod och tillsammans med resten av bandet spelar de en tung Train Kept A Rollin’ – Stroll On framför en nollställd statistpublik (Michael Palin ska tydligen skymtas någonstans vid scenkanten). Annars akrediterades jazzpianisten och kompositören Herbie Hancock för filmmusiken, ledmotivet Blowup hördes diegetiskt (musiken är direkt kopplad till scenen och karaktärerna själva upplever den) så fort någon i filmen slog på en radio eller skivspelare.

Läs resten av detta inlägg »

Life Turned Her That Way – James Carr

november 3, 2011

Från A Man Needs A Woman (1968).

Solitude Is Bliss – Tame Impala

november 3, 2011

Vad går först här? Låten eller videon? I vilket fall så jobbar de på bra ihop. Ovanligt genomarbetad och underhållande. Ensamheten känns inte så fantastisk som titeln utlovar, av videon att döma verkar den minst sagt vara motsatsen. Som att gå motsröms. Den energi och galna desperation som huvudpersonen visar är kanske nödvändig för att inte låta sig brytas ner till en mjuk och strömlinjeformad sten i mängden. Fast egentligen…vad är det som försiggår?

Låten är från det australiensiska kvartetten Tame Impala och debutalbumet InnerSpeaker (2010).  Videon är skapad av det franska ”mediakollektivet” Megaforce.

As I Went Out One Morning – Woven Hand & Haw – 16 Horsepower

oktober 31, 2011

David Eugene Edwards och hans Woven Hand gör en version på Bob Dylans As I Went Out One Morning från albumet John Wesley Harding (1967) och skapar en angenämt oroande stämning på radiostationen KEXP i Seattle. Woven Hand formerades 2001 som ett soloprojekt vid sidan av 16 Horsepower. Det hyllade och tunga bandet som efter fyra studioalbum och intensivt turnérande närmade sig vägs ände och drog sin sista ödesmättade suck 2005 (delvis på grund av politiska och andliga meningsskiljaktigheter). Bandmedlemmarna levde trots allt ändå vidare, i Edwards kreation Woven Hand och i alt. countrybandet Lilium.

Läs resten av detta inlägg »

Freddie’s Blues – Hound Dog Taylor

oktober 28, 2011

Vi behöver lugna ner oss. Varva ner. Se oss omkring… nicka i samförstånd. Höja glaset och ta en klunk. Vi sitter tillsammans kring ett runt bord och lyssnar. Hound Dog Taylor spelar i en klar ton med ett intensivt lugn som smittar. Hans Houserockers följer tätt efter. Ordens ensamhet skänker oss en tröst av gemenskap, du är faktiskt inte ensam om att ibland känna dig ensam. Tack, Hound Dog och trevlig helg.

Freddie’s Blues är titelspåret på livealbumet Freddie’s Blues som ursprungligen spelades in på baren Joe’s Place i Cambridge, Massachusetts 1972, men som utgavs postumt tjugoett år senare.  Bättre livekänsla av både lokal och musik får man leta efter, det känns nästan som om man är där.

Graveyard – Feist

oktober 28, 2011

Bring em’ all back to life!

Feist kallar vackert på försvunna själar och lyckas samtidigt bringa liv i mig. Tack. Nu reser jag mig upp och går rakryggad rätt ut i rusket.

Från senaste albumet Metals (2011).

America! – Bill Callahan

oktober 27, 2011

Såg man Göran Olssons omtalade dokumentär The Black Power Mixtape 1967-1975 (2011) på SVT häromdagen (Play) så fick man bevittna de förenta staternas segregerade samhällssystem på väldigt nära håll. Hopplöshet är ett otillräckligt ord för att kunna beskriva medborgarrättsrörelsens kamp mot de enorma orättvisor som aldrig verkar försvinna.

Läs resten av detta inlägg »


Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång