Posts Tagged ‘Svt’

Skavlan – En skavande timme

september 8, 2012

Tänkte i min enfald att det kanske vore kul att se Björn snacka lite minnen från förr eller något i den stilen men intervjun landade i ett rabblande av kvasifilosofiska livsvisdomar som publiken i studion inte kunde sluta applådera. De måste ha haft Abba-feber eftersom det räckte med ett uttalande i stil med ”jag prioriterar saker som är viktiga och stimulerande…” för att publiken skulle gå i taket och avbryta en redan haltande konversation med en ny salva. Skavlan vred sig nästan ut och in i sitt ”excentriska” kroppsspråk och försökte vara så innerlig i sin eftertanke att han med andan i halsen och ögonen fästa på taklamporna såg väldigt förvirrad ut. Ett tag hängde han inte med och trevade i papperna med ett dumt flin i hopp om att hitta till något som kunde liva upp stämningen, kemin var obefintlig med Ulvaeus. Det blev fel direkt när Björn, som knappt hunnit sätta sig, började tala om sin övervikt i samband med Brighton -74 (som ingen annan någonsin noterat eller orkat bry sig om).  Sen rundar de av alltihop med att ta in bandet The Killers sångare Brendan Flowers i egenskap av att han är mormon och låter honom bli påhoppad av den hetsige biologidoktorn tillika mästerateisten Richard Dawkins som är beväpnad till tänderna med motargument. Stämningen blir upprörd och Skavlan ber Flowers lämna dem för att gå iväg och sjunga så att han kan prata färdigt med Dawkins och den snustorre och uppenbart tråkige Ulvaeus. ”Kommer Flowers någonsin tillbaka till norden igen?” tänker jag, troligtvis inte eftersom han redan vid Skavlans första religionsfråga underströk att han var där i egenskap av sångare i The Killers och inte som mormon, det örat ville Skavlan inte höra på utan fortsatte ledigt att fördjupa sig i ämnet. Programledaren har sagt att han jagar den perfekta intervjun. Kan en intervju ens vara perfekt? Är det den som lyckas balansera mellan kallprat och spänning? Eller kanske bara den där intervjuaren inser att det inte är han eller hon som ska stå i centrum?

Ingenting, sen kom ingenting.

Från Kents Tillbaka till Samtiden (2007). En fantastisk låt med tusen fina detlajer.

America! – Bill Callahan

oktober 27, 2011

Såg man Göran Olssons omtalade dokumentär The Black Power Mixtape 1967-1975 (2011) på SVT häromdagen (Play) så fick man bevittna de förenta staternas segregerade samhällssystem på väldigt nära håll. Hopplöshet är ett otillräckligt ord för att kunna beskriva medborgarrättsrörelsens kamp mot de enorma orättvisor som aldrig verkar försvinna.

(more…)

Sprickor i Musiken

juli 9, 2011

I en intervju med SVT ville Neil Young för några år sedan understryka ofullständigheten som en eftersträvansvärd dygd i musiken. Han tog den amerikanska ursprungsbefolkningens textilier som exempel för att bildligt beskriva musikens stora behov av något oklart, de lämnade ett mönster halvfärdigt i sina annars perfekt vävda tyger, som i en ödmjuk gest i respekt för gudarna och för att understryka människans brister. De var fulländade, inte vi. Det är i sprickorna ljuset kommer in sa en annan kanadensare, Leonard Cohen, illustrativt i samma anda. 

(more…)

Silver Soul – Beach House

april 1, 2011

Vi går från Beach Boys till Beach House, förhoppningsvis utan att stranda. Finns likheter förutom bandnamnet? Nja, om Beach Boys överlag är en frisk harmonisk kalifornisk fläkt från havet så är Beach House mer en melankolisk grå himmel över ett regnigt Baltimore. En likhet är att ljuden de skapar är öppna och luftiga, mycket till hjälp av stämsång. Blev intresserad själv när jag såg några låtar från en Sverigespelning på Svts livesatsning Klubbland  och tyckte framförallt att det lät ”roligare” live än på skiva, framförallt kom sångerskan Victoria Legrands röst fram på ett annat (råare) sätt. Stundtals väldigt kraftfullt. Musikens takt lunkar på i ett ganska jämnt, långsammare, tempo och på deras senaste och tredje skiva Teen Dream (2010) går gitarristen Alex Scallys melodiska linjer i mjuka hypnotiska cirklar. Detta verkar ge en möjlighet för något att successivt växa, som i låten Silver Soul eller (hitten?) Zebra.

Det var en väldans massa prat om den här duon förra året, har jag för mig. De dök upp lite varstans med högsta betyg och fyllde konsertlokaler ögonblickligen, nu dyker de alltså upp även här. Visst, hjärtligt välkomna.