America! – Bill Callahan

Såg man Göran Olssons omtalade dokumentär The Black Power Mixtape 1967-1975 (2011) på SVT häromdagen (Play) så fick man bevittna de förenta staternas segregerade samhällssystem på väldigt nära håll. Hopplöshet är ett otillräckligt ord för att kunna beskriva medborgarrättsrörelsens kamp mot de enorma orättvisor som aldrig verkar försvinna.

Korta klipp på rymdraketer eller högteknologiska stridsplan som lyfter mot skyn på väg mot Vietnam dyker upp i små pauser i filmen och blir kontrast till den skildrade fattigdomen och missförhållandena. Totalt huvudlösa ekonomiska prioriteringar. Makten pumpar fortfarande, precis som på sextio -och sjuttiotalet, in otaliga miljarder dollar till ett krigsmaskineri i fjärran land hellre än att se om sitt eget hus och ta hand om sitt folk. Denna skeva och blodtörstiga marknadsekonomi, där endast den välbärgade överlever och den fattige går under, blir så tydlig att man mår illa.  Ekonomin bestämmer vilka förutsättningar du får i livet och håller samhällets mest utsatta utanför, med endast en illa fungerande om inte icke existerande allmän välfärd att luta sig på. Runt femtio procent av Amerikas medborgare har i år ingen sjukförsäkring. En fattig förblir fattig och de fattiga utgörs till stor del av människor som Erykah Badu understryker blev kidnappade från stränderna i Västafrika. Den totala andelen människor som lever under fattigdomsgränsen, fyrtiosex miljoner, är idag den högsta sedan sextiotalet. Återvändsgränden verkar vara här. I dokumentären blickar vi obehagligt tillbaka på hur rasismen oblygt genomsyrade ett korrupt rättsystem, även fast man trodde sig ha sett och hört det mesta vid det här laget så blir man chockad. Här understryks även hur det amerikanska ekonomiska misslyckandet bygger upp hatet. Hur kapitalismens girighet och egoism göder klyftorna och får dem att växa, hur gratis frukostar till barn kunde ses som ett nationellt hot. Klasstillhörighet sveps inskränkt samman med rastillhörighet och negativa egenskaper som de undre samhällsskiktet ofrivilligt har, som brist på högre utbildning (dum) eller lågavlönad (förbrukningsbar och värdelös), kopplas ihop med minoriteter som afroamerikaner eller latinamerikaner.  I dokumentären beskriver Questlove från The Roots de medborgarrättsliga landvinningarna  som inget annat än fina symboliska gester på ytan, som ett sätt för den vita maktstrukturen att lätta lite på sitt samvete efter fyrahundra år av förtryck, men att de fundamentala orättvisorna fortfarande är intakta.  ”Att vi kan dricka från samma vattenfontän eller äta kyckligmiddagar på Wolworths betyder inte nödvändigtvis att vi är jämlika”. Är en afroamerikansk president i vita huset en liknande ytlig förändring som Questlove pratar om? Kanske.

Omskakande dokumentärer så som The Black Power Mixtape 1967-1975, eller mycket annat som SVT:s dokumentärstämpel DOX erbjuder, kan rentav vara jobbigt att sitta igenom på grund de störande företeelser som skildras. Men de kan som i det här fallet skapa frågor och få oss att mer kritiskt granska vår värld och kanske väcka oss litegrann från vardagslunken och kapitalistdyrkan (må Steve Jobs vila i frid men sedan när blev han en slags frälsare?). Vad rör egentligen den medborgarrättsliga kampen i sextio -och sjuttiotalets USA oss här uppe i norden kan man tänka? Säkert allt, om vi inte vaknar till och börjar inse att våra medmänniskors värde är större än en fet aktieportfölj eller hudfärg. Att ett nytt jobbskatteavdrag kanske inte alltid borde vara högsta prioritet.   Sedan får vi heller inte glömma att ett uttalat främlingsfientligt parti gör sig allt mer hemmastadd i rikstagen.

I en talande seriestrip frågar bankirsonen fadern i baksätet på den långa limousinen: ”vad är egentligen moral å etik, pappa?”  och får till svar: ”olönsamma!”.

Ett vykort från Bill Callahans senaste album Apocalypse (2011). En hyllning till moderlandet???

 

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

2 svar to “America! – Bill Callahan”

  1. artloveblues Says:

    Det här är en skiva som jag har haft ögonen på ett tag nu (ser en Vinyl framför mig och fattas bara med den målningen) Den lär dyka upp i vintermörkret någon gång nära jul i en skivback nära mig.. Nu, ska jag dyka in i texten också! / a.l.b

  2. thenplayon Says:

    Ja, vad kul! Då fick du dig ett riktigt fint smakprov här då :). Musiken och omslaget gör sig nog förstås extra grand and golden i vinylformat. Vad det gäller texten så får man ta den för vad den är… en halvt upprörd idealistisk svada, kanske rentav en harang? Men kände ändå att något typ av utlopp var nödvändig efter att ha sett dokumentären… Se den om du inte har gjort det och om du har ork att se hopplösheten rakt i ansiktet.

    hoppas du får något ut av texten ändå.
    tack för orden!

    mvh smiley

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: