Sprickor i Musiken

I en intervju med SVT ville Neil Young för några år sedan understryka ofullständigheten som en eftersträvansvärd dygd i musiken. Han tog den amerikanska ursprungsbefolkningens textilier som exempel för att bildligt beskriva musikens stora behov av något oklart, de lämnade ett mönster halvfärdigt i sina annars perfekt vävda tyger, som i en ödmjuk gest i respekt för gudarna och för att understryka människans brister. De var fulländade, inte vi. Det är i sprickorna ljuset kommer in sa en annan kanadensare, Leonard Cohen, illustrativt i samma anda. 

Människan är inte felfri, vi står dagligen inför brister (i spegeln, på arbetet, i alla sociala sammanhang…) men kämpar vidare och försöker förhoppningsvis göra någonting gott av våra liv och hitta en balans. Människor som tror att de är fulländade saknar verklighetsförankring, de har lämnat hamn och seglat ut på djupt vatten. Musik kan snedsegla iväg på samma sätt, tappa den mänskliga faktorn och vara utstuderad på millimetern av idogt repeterande på flykt från diffusa ”brister”. De spacklar igen varenda spricka eller slipar bort varje kant så att den grundidé inte längre går att känna igen. Det är ett strömlinjeformat produktionsideal till för en kvävande perfektionism och vassa armbågar, livrädd att spela fel. Idén om sprickorna eller de vördande felsömnaderna är väldigt sund i mina ögon. Dygden är förstås inte att planlöst jaga sprickor utan snarare bara våga ta risken att kanske tappa lite kontroll, satsa, kasta sig ut och ta sig bort från den trygga zonen. Nyligen stod ett band med metronomer i öronsnäckor, jagandes en robotliknande taktprecision, bortom det mänskliga. I improvisationen och de plötsliga infallen finns mycket ljus. Otaliga är historierna om hur banbrytande musikfraser kommit av en slump och ur improvisation, precis som andra landvinningar i världshistorien. Ibland kan nya höjder nås men ibland kan också allt landa platt, men att chansningen överhuvudtaget görs är väldigt viktigt, om inte essentiellt.

Perfektion i förhållande till musik är en otroligt diffus och mångbottnad benämning med en väldigt subjektiv utgångspunkt. Krasst betyder väl perfektion i princip att fel inte har begåtts i förhållande till ett reglelverk, alla rätt och inget har lämnats åt slumpen, men ur ett vidare perspektiv känns benämningen förhandlingsbar eftersom ordets själva motsats, felen, är svårtydda. Vad är rätt och vad är fel? Perfekt eller defekt? Ingenting, eller? Ändå existerar definitionen i samband med musik, den kan användas för att försöka beskriva den ogripbara kraften.

Är kanske konstmusiken perfektionismen personifierad? Musik som växer fram i en harmoniskt och melodiskt formbunden tradition med mer eller mindre komplicerade tonkombinationer. Men där lagbrott konstant fört utvecklingen mot vidgade horisonter. Nja, perfektionismen finns nog att hitta främst i de musiker som ska framföra musiken, som genom noterna i partituret har ett facit att rätta sig efter. Regelrätta fel kan alltså begås i förhållande till det, därför behövs övning till en fulländad perfektion bortom snedsteg. Konsertpianisten ska helst inte spela en enda fel ton, det vore i alla fall inte lyckat om det hände. Självklart kan ändå konstmusiken också andas, fastän sprickorna till skillnad från populärmusikens notanalfabetism sker under mer kontrollerade former…

Musikexperimentalisten men klassiskt skolade John Cage försökte att helt lossa konstmusiken från sina ”notbundna” bojor och gjorde i mitten på förra seklet allt för att musiken han komponerade skulle vara slumpmässig. Musiken skulle vara helt fri från traditionella regler och konventioner men i jakten på noll personligt inflytande på sin musik använde sig Cage av egenhändigt utformade strikta regler för att nå dit, kulor som representerade en specifik ton blandades runt som tombolalotter. Cage måste ha upptäckt det orimliga i att han med alla nya regler för laglöshet slog knut på sig själv. Kanske nådde ändå Cage fram i sin strävan genom sitt kontroversiella verk 4´33 (1952) som endast baserades på tystnad, utan en enda nedskriven ton/not och endast uppbyggd på den aktuella närmiljöns ljudbild under styckets 4 minuter och 33 sekunder. Ett stycke du själv kan lyssna på vart som helst, totalt trådlöst och ultramodernt, du behöver inte ens en iPhone, kanske möjligtvis en klocka. Cage egensinniga bortåtsträvan kanske låg i jakten på det just fullständigt ofullständiga, musikens egna liv som du inte kan fånga och sätta i bur. Som alltid måste få leva fritt för att inte dö. Neil Young har vid flera tillfällen på ett naturmystiskt sätt beskrivit denna jakt eller dans med musiken som att försiktigt försöka närma sig ett väsen, en varg, som skyggt plötsligt dyker upp och cirklar runt för att sedan försvinna igen. När dansen med vargen är igång sker det på det vilda djurets villkor. Musikens magi kanske uppstår när alla regler upphör och mötet med fenomenet är i total harmoni med oss själva. Tiden står still. Oftast handlar det om sekunder, då vi verkligen slukas av musiken och sveps med. Trots John Cages produktivitet inom såväl konstmusik och som pionjär inom elektronisk musik så är nog tystnadens verk 4’33 (Sounds of Silence) hans mest berömda och kanske också mest geniala eller totalt banala (föga förvånande kommenterade någon på youtube verket som: a load of pretentious bullshit). Men är det en fyra och en halv minut lång spricka…?

Varde ljus. Den franske impressionsitiske tonsättaren Claude Debussys tionde och svalkande preludium La Cathédral Engloutie (den sjunkande katedralen) från hans första preludiumsamling publicerad 1910.

Ett preludium betyder förspel på latin och kan användas benämning för flera typer av musik, i det här fallet står det för ett fristående musikaliskt stycke.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

4 svar to “Sprickor i Musiken”

  1. artloveblues Says:

    Jag tycker i varje fall att >thenplayon ständigt når nya nivåer. Fler borde läsa och ta del, kommentera eller begrunda efter eget bevåg, efter eget huvud. Jag tackar för läsningen.

    mvh artloveblues

  2. artloveblues Says:

    och musiken.. claro

  3. thenplayon Says:

    Mr Artlove muchas gracias! Det var så lite. Dina ord värmer stort och det glädjer mig att du tycker om det som försigår här på sidan och att höra att skutan enligt dig går åt rätt håll. Känns betryggande!

    mvh thenplayons platsledning

  4. thenplayon Says:

    Long live das musick!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: