Soft Machine med låten Memories som spleades in 1967 och som gavs ut på demosamlingen Jet Propelled Photographs (1989). Robert Wyatt leder låten med sin makalösa röst i ett med lyriken.
Posts Tagged ‘Musik’
Memories – Soft Machine
maj 6, 2012East West – The Paul Butterfield Blues Band
maj 4, 2012Mitt i en smärre diplomatisk kris ställer sig The Paul Butterfield Blues Band upp och medlar med Mike Bloomfield i spetsen. Kongressen stannar upp och glor hålögt på det galna jammet. Tonerna från gitarren kränger och slirar runt i ett kontrollerat kaos som tillsammans med Butterfields jazzmunspel vävs ihop till ett maniskt crescendo när öst möter väst.
Bridge Over Troubled Water – Elvis
april 30, 2012Ibland känner man behovet av en röst som aldrig sviker.
Ka Makani Ka’ili Aloha – Gabby Pahinui
april 27, 2012
I innersta mitten av planet som skulle ta oss från andra sidan jorden satt vi utan att kunna se ut eller sträcka på benen. Det var den gamla vanliga klaustrofobin i turistklassen med andra ord och man gjorde vad som var möjligt för att få tiden att gå… Samtidigt som jag skriver om den här upplevelsen står tv:n på och det börjar ett program som visar de kvarlevande ungdomarnas liv efter Utøya. Trivialiteten i att klaga på trängseln i ett flygplan finner alltså inga gränser och det känns varken rimligt eller nödvändigt att fortsätta.
Det jag ändå skulle komma fram till var att filmen The Descendants fanns att se på planet, ett varmblodigt drama som utspelar sig på Hawaii med ett uteslutande hawaiianskt soundtrack, som många inklusive mig själv fallit mer för än för själva filmen. Ledmotivet i filmen heter Ka Makani Ka’ili Aloha och hämtades av regissören Alexander Payne (Sideways, About Schmidt) från den hawaiianske legenden Gabby Pahinuis album Gabby (1972). Hans vibrato och falsett blir tillsammans med gitarrspelet en fullkomlig kombination bortom språkliga barriärer och den avslutande brutna tonen i rösten ger mig rysningar och samtidigt en förtröstan. I kombination med programmet på tv blev det nästan för mycket.
Two Lines – Lightships
april 26, 2012Lightships är Gerard Loves debut som soloartist vid sidan av Teenage Fanclub där han vanligtvis skriver låtar, sjunger och spelar bas. Låten Two Lines är från nyligen släppta albumet Electric Cable (2012) och den sprider en varm melodisk gemytlighet kring sig.
The Kid – Marc Ribot
april 18, 2012Från Marc Ribots vackert nedtonade album Silent Movies (2010) där musiken inspirerats av filmer som finns och sådana som borde finnas. The Kid är en musikalisk tolkning utifrån den redan befintliga Charlie Chaplinfilmen med samma namn från 1921. Ribot spelar i svartvitt och målar med tonerna som om han hade fyra händer, i själva verket är han ensam med enbart två.
Arenakomplex
april 16, 2012Promenaden från tvärbanan över den vindpinade bron gör att öronen blir röda och näsan rinner, i mörkret passerar man några jordfyllda betongfundament där träden sakta drunknar i ett bad av vittrande cigarettfimpar. Stenplattor och ännu mer betong. Lång kö, visitation och en krånglande biljettapparat a lá Stockholms lokaltrafik. Kontrollanter i röda jackor och volontärer som betalas med popcorn och läsk. Långa gångar, grå heltäckningsmattor och lättöl i godiståndet. Plastglas. Efter besöket på någon av de nedkissade toaletterna tvättar man händerna utan tvål och värmen i fingrarna börjar sakta återvända, man tar av sig jackan. Sittplats på bortre övre läktare, vandringen fortsätter, inte ens en kikare kan vara till hjälp där och man sneglar upp på storbildskärmen för att se bättre. En bit in på konserten upptäcker man att blicken enbart är fäst i taket och man vänder återigen blicken nyktert mot de små tennsoldaterna på scen istället. Ljudet slungas runt i den gigantiska lokalen som en pankakssmet och elgittaren distar stundtals isande i märgen. Man håller för öronen och kontemplerar kring biljettpriset. Man ser sig om och iakttar alla intillsittande som också betalat niohundra. Konserten är slut, extranummer kommer förstås men halva arenan reser sig raskt för att slippa trängas i korridorerna och snabbt hämta bilen innan böter, så heter det. Plikten är för deras del fullgjord, årets stora konsert är nu avklarad utan missöden, inga extranummer ska få förstöra det, får se bara vad det blir nästa år. Kvar på golvet ligger popcorn och en stor ljummen läsk.
In My Mind – Will Oldham
januari 26, 2012Will Oldham gör en avskalad version av den hårfagre outlawcountryartisten David Allen Coes vackra låt In My Mind från 2010. Den sjuttiotvåårige Allen Coes karriär sträcker sig från slutet av sextiotalet fram till idag, efter ett väldigt produktivt sjuttio -och åttiotal (bara 1978 hann han spela in fyra album) följde en lite mer sansad utgivningstakt. Det har blivit över fyrtio studioalbum sedan debuten 1969 och på omslaget av det senaste DAC Living On The Edge (2010) varnas lyssnaren av en humoristisk undertext: musiken kan bota eller orsaka allvarlig depression – ditt val. Trots det vågade sig Will Oldham in i musiken och gjorde också det vettiga beslutet att själv spela in In My Mind, vars originalversion kanske tappar sin kärna i en lite väl överbelastad produktion.
Tin Can Trust – Los Lobos
januari 18, 2012
Los Angeles-bandet Los Lobos här med David Hidalgo i spetsen, en musiker som utöver att vara en kraftfull gitarrist exempelvis spelar fiol och dragspel. Hör ni det senare på någon av Tom Waits kompositioner är det inte omöjligt att det är Hidalgo ni hör. Det slog mig också att hans sångröst ibland kan andas samma friska luft som Rick Danko, klar men ändå med en strävhet, stark men samtidigt skör (den har en bredd helt enkelt).
THENPLAYON 