Posts Tagged ‘Gillian Welch’

The Weekend – Dave Rawlings Machine

oktober 21, 2015

Dave Rawlings och Gillian Welch packade väskorna och tog sin 65′ Chevy Impala västerut från Nashville till Kalifornien. Resultatet blev utöver ett autentisk motorhaveri videon till The Weekend från nya skivan Nashville Obsolete, Rawlings andra album efter A friend of a friend från 2009. Väntan efter ny musik från både Dave Rawlings och Gillian Welch har varit lång och vi välkomnar dem tillbaka med öppna armar.

Annons

Ruby – Dave Rawlings & Gillian Welch

juni 16, 2011

Det finns en hel del (en drös) fina klipp av Gillian Welch och Dave Rawlings som tillsammans står och trängs på små utrymmen i den lokala skivbutiken eller biblioteket. De verkar trivas där, i mindre lokaler ihopkurade runt en mikrofon, eller inte, samma spelglädje finns oavsett lokal och deras stora musikaliska trygghet och kunnande verkar göra dem bekväma i vilken situation som helst. Welch och Rawlings, dessa musikaliska partners, har sedan länge insett hur starka de är tillsammans, både i låtskriveriet och på scen. På Welch klassiker från 2001  Time (The Revelator) delade de på låtskriveriet och hela albumet vilade enbart på deras instrument och röster.   

Traditionalismen som präglar dem vilar tungt på den amerikanska folkmusikskatten och bluegrassrötterna men under alla genrebenämningar ligger alltid en välkomponerad låt i grunden, universellt öppen för alla. När rösterna möts är det som om de kommer hem och lyckligtvis så finns de oftast med på varandras hörn trots deras separata solokarriärer. Låten Ruby är öppningsspåret från Rawlings hyllade solodebut A Friend Of A Friend (2009) där Welch var medkompositör på flera låtar.

I maj annonserade Gillian Welch att en ny skiva, The Harrow & The Harvest, är på gång efter åtta års solotystnad och den planeras släppas 28 juni. Självklart har Dave Rawlings varit med och producerat. Härligt!

Emmylou Harris på Cirkus 24/5

maj 25, 2011

Emmylou Harris döljer sig lite bakom det karaktäristiska silverhåret. Det som är i förgrunden på milstolpen Wrecking Ball från 1995. På håll nerifrån parkett döljer lockarna hennes ansikte men man kan se att munnen rör sig, väldigt lite bara halvt öppen, men därur kommer de starka tonerna som hugger till i bröstet. De rymmer ren vulkanstyrka som bara smäller till men de kan i samma andetag otvunget landa i mjuka hesa viskningar. Röstens kraft är förstås kvällens epicentrum och det fem man starka bandet runtom Emmylou Harris är där för att understryka detta faktum utan att själva stjäla plats. En handfull originallåtar från nya skivan Hard Bargain presenteras under kvällen, några på ett hjärtskärande sätt, hyllningen till sin forne vän och kollega Kate McGarrigle (Darlin’ Kate) som gick bort förra året samt en låt åt sitt förstfödda barnbarn Prudence (Goodnight Old World). Livet och döden vävs otvunget samman genom konserten, på samma sätt som en upplivande snabb Honky-Tonk (där bandets instrumentella virtousitet exponeras) byts av med en osentimental men sorgsen ballad. Emmylou Harris besjunger sin gamle livskamrat Gram Parsons i nya låten The Road och Harris sjätte sinne för låttolkningar är givetvis också en närvarande faktor, exempelvis när en kraftfull variant av Parsons låt Wheels spelas någonstans halvvägs genom konserten. Ändå är det gårdagkvällens andra nummer, tolkningen av Gillian Welchs Orphan Girl från redan nämnda Wrecking Ball, som sitter starkast kvar… eller när samtliga utom gitarristen ställer sig och sjunger enbart ståbasackompanjerad stämsång som vaggar en som ett barn. Emmylou Harris uppriktighet och spelglädje präglar hela konserten och trots hennes fyrtioåriga karriär visas inga tecken på att hon har tröttnat, hon understryker själv mellan låtarna sin tacksamhet och glädje över att fortfarande kunna få sjunga och spela. Tack själv, Emmylou.