Emmylou Harris döljer sig lite bakom det karaktäristiska silverhåret. Det som är i förgrunden på milstolpen Wrecking Ball från 1995. På håll nerifrån parkett döljer lockarna hennes ansikte men man kan se att munnen rör sig, väldigt lite bara halvt öppen, men därur kommer de starka tonerna som hugger till i bröstet. De rymmer ren vulkanstyrka som bara smäller till men de kan i samma andetag otvunget landa i mjuka hesa viskningar. Röstens kraft är förstås kvällens epicentrum och det fem man starka bandet runtom Emmylou Harris är där för att understryka detta faktum utan att själva stjäla plats. En handfull originallåtar från nya skivan Hard Bargain presenteras under kvällen, några på ett hjärtskärande sätt, hyllningen till sin forne vän och kollega Kate McGarrigle (Darlin’ Kate) som gick bort förra året samt en låt åt sitt förstfödda barnbarn Prudence (Goodnight Old World). Livet och döden vävs otvunget samman genom konserten, på samma sätt som en upplivande snabb Honky-Tonk (där bandets instrumentella virtousitet exponeras) byts av med en osentimental men sorgsen ballad. Emmylou Harris besjunger sin gamle livskamrat Gram Parsons i nya låten The Road och Harris sjätte sinne för låttolkningar är givetvis också en närvarande faktor, exempelvis när en kraftfull variant av Parsons låt Wheels spelas någonstans halvvägs genom konserten. Ändå är det gårdagkvällens andra nummer, tolkningen av Gillian Welchs Orphan Girl från redan nämnda Wrecking Ball, som sitter starkast kvar… eller när samtliga utom gitarristen ställer sig och sjunger enbart ståbasackompanjerad stämsång som vaggar en som ett barn. Emmylou Harris uppriktighet och spelglädje präglar hela konserten och trots hennes fyrtioåriga karriär visas inga tecken på att hon har tröttnat, hon understryker själv mellan låtarna sin tacksamhet och glädje över att fortfarande kunna få sjunga och spela. Tack själv, Emmylou.
Etiketter: Cirkus, Darlin' Kate, Emmylou Harris, Gillian Welch, Goodnight Old World, Gram Parsons, Hard Bargain, Kate McGarrigle, Konsert, Musik, recension, The Road, Wheels
THENPLAYON 
maj 25, 2011 kl. 9:47 e m |
Tack själv thenplayon, för recensionen!
maj 26, 2011 kl. 5:44 f m |
Det var så lite, tack själv artlove! Alla tackar alla. Hoppas det smakade. En lyckad afton, känns inte som att det kan misslyckas när sångfågeln får flyga fritt.
Mvh thenplayon