Posts Tagged ‘Stockholm’

Worship – Ane Brun ft. Nina Kinert

mars 6, 2015

En grävling hade förirrat sig in till centrala Stockholm och beskrevs attackera hotellgäster med utsagor som ”den betedde sig som galen!”. För ett vilt djur som är omringad av livrädda människor och frustande bilar i en värld av sten, asfalt och betong känns det som en naturlig reaktion. Jag dömer inte grävlingen, det är oss det är fel på inte du.

Här ser vi Ane Brun och Nina Kinerts hymnartade samklang omhuldad av hela Tonbruket med extratrummisen Ola Hultgren på en scen i Paris 2013. Låten Worship kommer ursprungligen från Bruns sjätte studioalbum It All Starts with One (2013) och hade José Gonzales som gästvokalist. Denna liveversion skapar ett behagligt kollektivt lunk som aldrig blir sömnigt och som utmärkt fångas av ljudteknikern Oscar Söderlund och ljussättaren Anders Heberling.

Annonser

Underway – Fleetwood Mac

juni 19, 2013

Peter Green och Fleetwood Mac genomför en gemensam meditation i Stockholms Konserthus 1970.

PJ Harvey med band, Filadelfiakyrkan 22/10

oktober 23, 2011

Precis efter att vi hittat lyckats lokalisera vår bänkrad blev det helt kolsvart i kyrkan och vi famlar i mörker. Ljuset återkommer när PJ Harvey glider in med sitt tre man starka band i tätt följe. Det var bara att finna sig till rätta i trappgången mellan bänkarna och låta sig svepas med på resor genom mörker, krig men också kärlek. Orkestern håller sig lite på sin egen kant på scenen, från balkongen sett till höger, omslutna och vända mot varandra som i ett separat inbjudande rum. Elorglarna, förstärkarna och trummorna bildar väggar om kärnan som viskar, gungar och dundrar. Till vänster på ganska behörigt avstånd står huvudpersonen ensam utanför rummet i mörkret iklädd en korpsvart klänning med släp och sin häftiga Valkyriekreation på huvudet. Om inte rösten talar helt för sig själv så är hon också beväpnad med stränginstrumenten cittra (autoharpa), akustisk nylonsträngad eller en kritvit vacker elgitarr.

Det känns som om varje hyllningsord redan är sagt och att krutröken på redaktionerna sedan länge lagt sig, men musiken i Let England Shake står fortfarande kvar, starkare än någonsin som en modern klassiker. Ett album som varken oväntat eller på något sätt olyckligt präglar kvällens konsert och som nog till stor del skapade ett så enormt tryck på biljetterna att det snabbt tillsattes en extrakonsert. Tack och lov för det! Men är det något lovorden kanske inte understrukit tillräckligt så är det den väloljade maskinen som Harvey haft med sig sedan inspelningen i kyrkan i Dorset. Jean-Marc Butty på trummor, multiinstrumentalisterna och gamla vännerna John Parish och Mick Harvey (ej bror). Tre musiker som tillsammans är tunga som pansarvagnar men samtidigt smidiga som katter, lika anpassningsbara som rinnande vatten blir de PJs förlängda arm eller vassa treudd. Nick Caves gamla vän Mick Harvey spelar massiv elbas, gitarr, orgel och elpiano, men hans rösts enorma register från djup bas till klar falsett i kombination med PJs är nästan mest häpnadsväckande. Han sjunger även ledsången i hymnen The Colour Of The Earth. Låtarna från Let England Shake får i liveversionerna precis den där extra kraften och nerven som man vill ha. John Parish manglar, gnider och vispar ackord och melodier på antingen dobro eller elgitarr men även han fingrar allt som oftast på ett elpiano om det inte blir så att de båda melodimakarna byter plats helt om som i hela havets stormar, några gånger lämnar också Butty sitt podie och spelar vid scenkanten på en gammal militärpuka. Musiken är så stor att det blir svårt att förstå hur det kan spelas av endast fyra personer.

(more…)

Richard Thompson Göta Källare 25/7

juli 26, 2011

Utomhus behöver man både tröja och jacka denna kyliga julikväll, nere i källarlokalen på Göta Källare är värmen så påtaglig att man snabbt börjar svettas ymnigt trots att man sedan länge avlägsnat höstklädseln. Detta är inget som bekommer mig när Richard Thompson väl börjar spela vid klockan halv tio och cirka två timmar framåt. Mellan låtarna torkar man svetten från pannan och inser att lokalen totalt upplösts under de resor vi får åka med på, bort från källaren och ut i världen genom musiken. (more…)

Keith Elam a.k.a. GURU (17 Juli, 1966 – 19 April, 2010) – Loungin’

april 21, 2010

En av rappens största, en legendar, gick ur tiden i förrgår efter att han drabbats av cancer.

Kommer aldrig glömma då jag för nästan tio år sen efter en konsert på Cirkus i Stockholm fick hans autograf. GURU stod länge kvar uppe vid scenkanten efter att konserten tagit slut och hans komp-band gått av scen. Han skrev autografer, skakade händer, snackade med fansen. Han tog sig tid. 

Läste i morgonens Metro att GURU skrivit ett avskedsbrev där det bl. a. hade stått stått: ”Jag skriver det här med tårar i ögonen, inte av sorg, utan av glädje över det underbara liv jag fått”.

Låten Loungin’ kommer från skivan Jazzmatazz Vol. 1 från 1993. Skivan blev väldigt populär och visade upp en nyskapande mix av jazzinluenser och hip-hopproduktion. Jazzmatazz blev GURUs stora projekt utöver sin medverkan som ena halvan av duon Gang Starr tillsammans med mäster beat -och samplingsmakaren Dj Premier. Han hann göra tre volymer till av Jazzmatazz och uppträdde senast förra sommaren på Stockholms Jazzfestival.

Trots att GURU lämnat jordelivet så kommer han att leva vidare i ljudvågorna. Thank you for the music.

Vila i frid!

   

   Jazzmatazz Vol. 1 – 4  (1993-2007)