Vackert framförda Overnite Religion är en från Kurt Viles tredje album Childish Prodigy (2009). Kanadensiska Qtv:s avspända men slipade programledare ställer som vanligt en extremt genomtänkt fråga som Vile närmar sig på ett fint komiskt och avväpnande sätt.
Archive for september, 2011
Riders In The Sky (A Cowboy legend) – Burl Ives & Peggy Lee
september 12, 2011Den klassiska låten skrevs av Stan Jones 1948 och året senare gjorde folkmusikern och skådespelaren Burl Ives en fint nedtonad originalversion. Den har tolkats av en diger skara artister genom åren och en del som jag har hört drar till skillnad från Ives kanske lite väl mycket åt det bombastiska. Textens mäktiga tema om en ensam cowboys illavarslande syn uppe på himlen är baserad på en klassisk folkloristisk myt med rötter från bland annat norden. De döda ryttarna är dömda att i evighet och utan vila jaga djävulens hord uppe på himlen och den som beskådar denna jakt är, om inte redan fördömd, i så fall väldigt nära att själv slitas med och försvinna från jordens yta. I Sverige var det inte spökcowboys utan asaguden Oden som efter mörkrets intåg svepte över fälten i jakt efter skogsrået (en teori är idag att ljuden från Odens jakt i själva verket var vildgäss som flög i natten). Skulle man i vilket fall olyckligen råka korsa hans väg så var det bäst att kasta sig till marken, eftersom han oftast inte färdades högre än en oxes ok. Det var heller inte bra att bygga hus på gamla vägar då de kanske tillhörde Odens gamla rutt, risken för att huset skulle utplånas var därför överhängande. Denna till synes evigt viktiga vardagsrädsla, som förr underbyggdes av myterna, verkar inte behövas längre. Det räcker gott med nyheterna vi får om kärnkraftsdebakel och radioaktivt stoft.
Snake In The Grass – The Black Angels
september 9, 2011Tunga Snake In The grass med bandet The Black Angels från Austin i Texas. Låten kommer från deras andra album Directions to See a Ghost (2008) och tar lyssnaren med på en resa i ett okänt (psykedeliskt?) landskap. Riffinfallen från gitarrerna och den minimalistiska sången skrapar perfekt på ytan av de fina trummorna och dronetonerna, de gör att man behåller intresset och musiken tar ny fart. Små nyanser förändrar ljudbilden och ett förvånansvärt mjukt sväng tar form.
Kanske något för den som behöver fly fältet en stund?
Långt in i Naturen – Mikael Ramel
september 8, 2011Höstrusk? Nä, varken i den fina videon eller i musiken. Det är den friska luften, färgglada löven och solskenet som flyter fram. Långt in i Naturen är första spåret på B-sidan från Mikael Ramels solodebut Till Dej (1972). Videon är inspelad runt -77 uppges det på Ramels hemsida och låten är egentligen mer än dubbelt så lång.
Multiinstrumentalisten Mikael Ramel har fram till idag släppt nio soloalbum och 2005 kom den senaste som bröt en 19 årig tystnad. Han har också medverkat i en mängd andra konstellationer av välrenomerade progginstrumentalister, däribland en kortare sejour i Fläsket Brinner. Ända sedan 1979 har Ramel arbetat med musikterapi och är för närvarande verksam vid Vuxenhabiliteringen i Örebro för personer med både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, musiken änvänds som ett hjälpmedel för att bland annat bidra till förbättrad motorik, perception och samspel.
New York, New York – Ryan Adams
september 7, 2011Albumet Gold spelades nyligen i bakgrunden hos min kompis, en av de där skivorna från förr som väcker minnen till liv…och lite ångest. Musiken på Gold fanns där som ackompanjemang till en tonåring i början på gymnasiet så relationen till den är alltså därefter. Planen rammade World Trade Center bara någon vecka efter skolstarten och det blodiga skådespelet i Afghanistan och Irak mobiliserades. Parallellt fortskred tonåringens trivialiteter i lugn och ro innanför skolans röda tegelväggar. Tio år som faktiskt känns som tio år har gått, en lång tid.
(Den 11e oktober släpper den produktive Ryan Adams sitt trettonde studioalbum Ashes & Fire.)
Kollegor Bill Frisell & Djelimady Tounkara
september 2, 2011Arbetskolleger tillhör en kategori människor som vi umgås mest med i våra liv. Varje vardag och ibland till och med helg så finns de där, förhoppningsvis är de i tid om du är lite sen eller tvärtom. Relationen flyter på utan att vi riktigt reflekterar över den, det finns ingen tid, för mycket annat. Folk har blöta afterworks och snackar jobb, vårdar relationerna innanför arbetets portar. De skrattar ihop, ger förtroende och visar ömhet under åtta av dagens timmar men när klockan ringer tar det oftast stopp och alla rusar hem till sina ”riktiga” liv. Smågrus i maskineriet kan på jobbet orsaka en gigantisk frikion och stress som suger ända in i märgen, oftast knyter vi näven i fickan och tänker ”…bara tre timmar kvar, det är lugnt…”. Så behålls den huvudsakliga ordningen, problem luftas inte och en schism får sakta ebba ut tills vi inte längre ser den efter helgen. Att med öppna armar omfamna en konflikt på jobbet finns egentligen inte på världskartan även om det var den enda chansen att vädra allt det unkna, hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete eller att tiga är guld är nog arbetsplatsens främsta deviser. Bara allt rullar på hyfsat så får de la gå…
Kollegorna Bill Frisell och Djelimady Tounkara möttes halvvägs från sina hem i London 2004 och utbytte idéer och tankar i musikens fria forum. Konversationen rullar på friktionsfritt och de verkar ha avundsvärt kul och mysigt på jobbet. Greg Liesz på pedal-steel och Jenny Scheinman på fiol har det minst lika trevligt.
THENPLAYON 