Posts Tagged ‘Folk’

She Moved Through The Bizarre/Blue Raga – Davy Graham

mars 5, 2013

Den ursprungliga och obestridde mästaren inom brittisk akustisk folkgitarr tolkar en traditionell irländsk visa och slänger in sina egna orientaliska influenser till en hypnotisk mix. Stycket är spelad i den klassiska brittiska (och underbara) folkgitarrstämningen DADGAD som Graham populariserade. Listan är oändlig på de unga aspirerande folkmusiker som Davy Graham influerat eller direkt undervisat, Bert Jansch var en av hans gamla elever och det finns tydliga influenser av She Moved Through The Bizarre i Jansch Black Water Side. Visst är det då också på sin plats att nämna Jimmy Page som rentav snodde båda dessa arrangemang och gjorde dem till sina? All heder åt Page i övrigt, som trots allt skänkt  tillräckligt med egenhändig musik att rentvå sig med och som själv blev offer för plagiarism. Nämn en musiker som inte hämtar inspiration från andra?

Davy Graham sökte sig inte aktivt mot rampljuset, han vandrade sin egen väg och om det så råkade vara genom en lokal pub eller tv-studio spelade mindre roll. Han spelade gärna gratis och nyttjade ofta sin musikaliska kraft till välgörande ändamål. Graham hann precis bli sextioåtta år innan han somnade in 2008.

Annonser

Hjälp mig, Kristofferson!

maj 3, 2011

Här strövar man med snö i ansiktet utan att det stjäler ens mod, men här vandrar man också förbi en uppäten rest av en fornstor beställning på hamburgerbaren. Allt ligger på marken och det sticker i ögonen eller snarare själen. Läste en artikel nyligen som menade att nedskräpningen skapar fördomar. Fördomar i form av misstänksamma sneglingar mellan oss. Det stämmer i alla fall in på mig. Under skräpiga stunder kan jag i princip känna ett förakt mot folk i allmänhet. ”Att FOLK inte kan plocka upp efter sig!” Tänk på stadens parker efter en ljummen vårkväll. Total depression och katastrof. Allt skräp bara ligger där. Tycker mig se hamburgerbarens logotype överallt, jag ser inte i syne. Åk och fjällvandra och ett Bic Mac-papper med ett stycke kvarvarande orange ost kommer flygande och klistrar sig fast under fotsulan. Pessimism? Ja, i det här fallet. Till skillnad från nedskräparnas otroliga optimism, någon annan plockar upp, inga problem, jag har ju faktiskt druckit (tequila?).

Härliga You Show Me Yours från albumet Songs of Kristofferson (1977).