Den ursprungliga och obestridde mästaren inom brittisk akustisk folkgitarr tolkar en traditionell irländsk visa och slänger in sina egna orientaliska influenser till en hypnotisk mix. Stycket är spelad i den klassiska brittiska (och underbara) folkgitarrstämningen DADGAD som Graham populariserade. Listan är oändlig på de unga aspirerande folkmusiker som Davy Graham influerat eller direkt undervisat, Bert Jansch var en av hans gamla elever och det finns tydliga influenser av She Moved Through The Bizarre i Jansch Black Water Side. Visst är det då också på sin plats att nämna Jimmy Page som rentav snodde båda dessa arrangemang och gjorde dem till sina? All heder åt Page i övrigt, som trots allt skänkt tillräckligt med egenhändig musik att rentvå sig med och som själv blev offer för plagiarism. Nämn en musiker som inte hämtar inspiration från andra?
Davy Graham sökte sig inte aktivt mot rampljuset, han vandrade sin egen väg och om det så råkade vara genom en lokal pub eller tv-studio spelade mindre roll. Han spelade gärna gratis och nyttjade ofta sin musikaliska kraft till välgörande ändamål. Graham hann precis bli sextioåtta år innan han somnade in 2008.
Etiketter: Bert Jansch, Black Water Side, Blog, Brittisk, DADGAD, Davy Graham, Folk, Jimmy Page, Led Zeppelin, Musik, Musikblog, She Moved Through The Bizarre/Blue Raga
THENPLAYON 
mars 7, 2013 kl. 1:55 e m |
Ett sannerligen förtrollat stycke musik. Tack!
mars 8, 2013 kl. 2:05 e m |
Det var så lite. Vi tackar Davy för det. Det är härligt hur närvaro och känsla gör ljudkvalitén sekundär. I det här fallet förstärks musiken av den knastriga ljudupptagningen. EN bra tagning går helt enkelt bortom high fi:)
mars 11, 2013 kl. 8:44 e m |
verkligen, all tanke på ljudkvalié upplöses i närvaron som finns och som överförs till oss som lyssnar. Något att tänka på, för aspirerande musiker kanske…
mars 16, 2013 kl. 8:18 f m |
Precis, finns helt klart inspiration att hämta här på många i nivåer.