Posts Tagged ‘Skogen’

Fåglarna – Skriet

april 7, 2011

Vet inte om jag någonsin har uppmärksammat fåglarnas begynnande vår mer än i år. Gick på ett fält, det tutade från ovan och när jag tittade upp kom ett väl formerat v av Kanada Gäss (eller vad det nu var för art) söderifrån och jag drogs nästan till att bocka och välkomna dem tillbaka från semestern. De gladde mig på ett oväntat sätt. Likadant var det idag när jag fick färg av en pytteliten ljusgulgrönaktig fågel strövade fram på förmultnade gråa löv och brunblöta trädstammar bredvid gångvägen. Skämdes nästan över att jag inte kunde koppla den till ett trovärdigt namn, men precis som gässen gav den mig en oväntad varm känsla. Hur lite man än påstår sig bry sig om fjäderfän så kan nog de flesta ändå inte bortförklara kvittrets makt över vår vårkänsla. Fiskmåsens sommarskrän gjorde sig också påmind häromdagen. Jag pratar trots allt inte om all fågelsång (förlåt kråkan eller duvan, ni har era sidor, kanske). Uppe på den ås där jag bor finns en gångväg jag kallar för fågelreservatet, en liten oas av skog som av kvittret att döma får dem att känna sig hemma. Det har påbörjats lite mänsklig bebyggelse där nu, men låt oss hoppas att inte hela skogen rivs. Skogens jazzsångare måste få lite svängrum. Vi människor behöver också fortfarande rastplatser för den delen, för lite fågelsång.

Det finns ingen anledning för oro! Sidan har inte blivit ett ornitologiskt forum men fågelns konstnärliga egenskaper och framförallt dess musikaliska förtjänar ändå lite yta.

Fåglarna hette låten som för två år sedan blev singeln för svenska duon SKRIETs självbetitlade album. Ljudlandskapsbyggen med elgitarr, trummor, trummaskiner och mjuka synthar och vad mer, en sällsam röst.  Musiken tar kanske en omväg från det lite mer direkt ljusgivande och upplyftande, som jag försökt beskriva, men den kan också nå dit efter ett tag.

Sångaren och gitarristen i SKRIET, Isak Sundström, är kanske mer känd som medlem i Gotlandsrocktrion Pascal som på sex år släppt tre album, senaste kom förra året.

Annonser

All We Have Broken Shines – Brightblack Morning Light

februari 21, 2011

De udda fåglarna Nathan Shineywater och Rachael Hughes var vänner från Alabama men etablerade sig i norra Kalifornien som duon Brightblack Morning Light 2005 och fem år framåt. De hade redan musicerat ihop tidigare, bland annat på turné med Will Oldham i södern tidigt 00-tal. Nathan spelade gitarr ofta med en slide och Rachel på klaviatur med förkärlek till det gamla elpianot Fender Rhodes. Nathan var och är nog, med största sannolikhet fortfarande, en drivande kraft på folkscenen. Framförallt organiserade han från och med 2003 minifestivaler kallade Quiet Quiet Festivals som trots det väldigt tysta namnet gjorde musiken hörd. Duon blev en av de ledande samtida grupperna inom den så kallade freak folk genren tillsammans med festivaldeltagare såsom Devandra Banhart och Joanna Newsom. Namnet freak folk beskriver ganska bra hur musikens väldigt nedtonade traditionella stil beblandas med mer udda och experimentella inslag.

Brightblack Morning Lights första album Ala.Cali.Tucky från -05 fick bland annat mycket fin kritik av The New York Times som kallade den för fantastisk. Förutom musiken väckte bandets udda livsstil också uppmärksamhet. De levde bland annat i tält ute i skogen och det tredje albumet spelades in endast med hjälp av solenergi. Ett steg tillbaka mot ett mer spartanskt sparsamt leverne. Hippieflum eller klarsyn? Döm själva. Jag såg dem för några år sedan i ett avsnitt av det framlidna Musikbyrån på SVT som handlade om Kalifornien. Då stod de målade blå i ansiktet ute någonstans bland röda trädstammar och Nathan Shineywater pratade hest viskande om naturens kraft, om jag inte minns fel. Säga vad man vill men det hela var ganska fascinerande. Tog inte tag i att lyssna på dem förrän ett par år sedan och hittade den orginellt klingande låten nedan, från det andra albumet Brightblack Morning Light (2006). Känns lite som ett dovt eko från skogen och den förmedlar en harmoni denna måndags morgon.