När eftertexterna rullade spelades en vacker melodi som bara måste ha varit sjungen av Robin Pecknold. Ljudbilden kände man igen, sparsmakad instrumentering med välavvägd harmonisk vokal kraft som tillsammans bildade ett stort och gästvänligt landskap där sinnena fick vila i len reverb. Pecknolds röst var däremot mjukare och ledigare att jag ändå inte kände mig helt säker på att det var Fleet Foxes.
Sedan albumdebuten och braksuccén 2008 var uppföljaren Helplessness Blues (2011) efterlängtad av många, men mitt eget intresse dränerades innan av allt uppsnack och mättnadskänslan infann sig redan före middag. Jag tror inte att man på ett värdigt sätt kan ta in musik som omgärdas av komplett masspsykos. Pliktskyldigt lyssnade jag ändå på några låtar med känslan att de inte stod i proportion till tidningarnas hyllningskörer. Jag har fortfarande inte lyssnat igenom hela albumet, kanske aldrig kommer att göra det. Montezuma står däremot ensam så stark att jag inte tvekar över bandets fortsatta höga kvalité. Detta var ett förutsättningslöst glatt återhörande på ett betryggande avstånd från hajpen.
Etiketter: 2008, 2011 Masspsykos, Blog, Fleet Foxes, Helplessness Blues, instrumentering, montezuma, Musik, Musikblog, Robin Pecknold
THENPLAYON 
mars 27, 2013 kl. 6:18 e m |
Mr Fox sjunger verkligen fint på denna vackra låt, kan förstå att den berör lite extra, extra fina första rader.. Livet, livet.
Håller för övrigt med om att musik ibland mår bra av att plockas upp fri från den allmäna hypen. Då kan man bli överrumplad och ta in allt utan förutfattade meningar. En personlig erfarenhet av det är The Strokes som för övrigt har släppt nytt (någon som bryr sig?). Annars vore det ju helt klart intressant att höra The Beatles för första gången, utan dom senaste årtiondenas samlade information. ja, tänk om man kunde se ”allt” på detta vis. Vilken fröjd det skulle vara! En sak är säker, och det är att Thenplayons inlägg alltid känns nya och intressanta. Danke!
mars 28, 2013 kl. 2:26 e m |
Stort tack för de vänliga och tänkvärda orden!
JA det skulle verkligen vara intressant å höra musik av BEatles dignitet på nytt, utan förhandsinfo som man minst sagt enkelt kan bli översköljd med idag. MAn måste aktivt fly den förutfattade meningen, snoka runt utan att grotta ned sig för mycket. HA ett oförstört sinne bortom välformulerade åsikter*. Det är svårt men det går, förhoppningsvis. Att Strokes släppt nytt har jag helt missat, är det på grund av bristande koll eller deras för tillfället kanske bristande hajp?
All hajp har sin (begränsade) tid, den kommer och går men den starkaste musiken består! Tack och lov! Länge leve livet och musikens upplyftande kraft!
*vet inte om välformulerat passar in på mig men jag vill understryka min möjliga delaktighet i och med theplayon på den avdelningen, det sista jag vill är att släcka känlsan för musiken till förmån för underfundiga beskrivningar, jag tvättar mina händer och ber om förlåtelse om så är fallet!!! Jag knäböjer bara inför musik som kan skaka om mig.