Sent på natten, det är varmt och kvavt, takfläkten gör ingen nytta och lakanen ligger som blöta handdukar i sängen. Kan inte sova och det kliar i ögonen. Jag stiger upp och går mot det gula gatljuset från fönstret, tittar ner i gränden. Inget där, bara överfulla soptunnor och krossat glas. Lyssnar efter ljud. Det är vindstilla. Hör inget annat än en tyst puls från vingrotorn som slår i takt med mina andetag och det där underliggande bruset som aldrig försvinner. En bil startar ute på gatan. Den brummar på tomgång. Jag rör mig långsamt åt sidan och pressar min svettiga högra tinning mot väggen med ögonen riktade åt ljudet, en kort stund. Ser inget annat än siluetter tills bilen närmar sig glipan mellan de två husen, tegelväggen börjar glöda rött för ett ögonblick och återgår snart till kolsvart. Färgerna och sällskapet försvann tillsammans med den där bilen. Kvar står jag ensam i tystnaden och känner mig plötsligt frusen. Jag sätter mig i fotöljen som sticker i ryggen. Håller andan blick stilla. Var det möbeln som knakade eller knackade det på dörren?
Calexico med Fake Fur från albumet The Black Light (1999).
Etiketter: 1999, Calexico, Fake Fur, Musik, Musikblogg, Natt, Skumrask, The Black Light, THENPLAYON
THENPLAYON 
Kommentera