Jag tackar ja till en inbjudan men dyker inte upp, jag skriver att det var länge sen och att vi måste ses utan riktigt mena det, orkar inte längre göra en ansats, jag blir påmind om och uppmanad till att gratulera dig, jag är stjärnan i centrum, jag väntar oroligt på likes och kommentarer. Jag byter profilbil till något kul eller något snyggt eller både och? Jag tror jag blir crippled inside. Jag jag jag…
Det sociala nätverket sträckte sig plötsligt bortom vår invanda och överskådliga horisont. Överväldigade fick nog de flesta av oss lite storhetsvansinne när vi insåg att samtliga i den växande skaran vänner hade möjlighet att följa ens minsta steg och vice versa. I tron om att alla kontakter i nätverket skulle finna det intressant att läsa ständiga putslustiga formuleringar på statusuppdateringen så uppstod ett beroende av den virtuella sociala interaktionen. Aldrig tidigare hade de 15 minuterna i strålkastarljuset varit så frikostiga, alla blev kändisar i sitt egna lilla universum, ett universum som följdriktligen expanderat. Bilder man helst ville glömma gör sig påminda in i evigheten, för eftervärlden och ens avkommor att beskåda, någon riktigt festlig krökarbild från en bortglömd nattklubb. Titta där är morfar på ”skidresa” från gymnasietiden! Bilder laddas fortfarande upp i strid ström redo att delas med hela världen, trots viskningar och rop om de lömska äganderättsvilkoren från nätjättens maktfullkomliga sida. Är du säker på att du vill säga upp ditt konto? JA! I alla fall tills jag av ren vana loggar in igen.
Här kommer dubbelmoralisten och säger att det får vara nog med fönstertittande på människor som man egentligen inte har någon relation till och egentligen inte borde ha tid att bry sig om. Vi står som i trans och smygtittar på varandras uppdaterade steg i livet. Detta är ord som säkert sagts förr av andra nyblivna ”avhoppare”. Vår vardagliga komunikation genomsyras så till den grad av FB att det nästan blir ett statement att dra sig ur. Klubben som håller reda på våra vänners (eller kontakters) födelsedagar, fester, namn och konserter. Så smidigt att vi inte behöver komma ihåg någonting alls själva.
Etiketter: Crippled Inside, Fönstertitta, FB, John Lennon, Musik, Profilbild, Smygtitta, Sociala Nätverk
THENPLAYON 
Kommentera