På ett kafé en bit bort från ditt gamla kvarter kunde man vid skymningen höra musik med nya toner som tilldrog all uppmärksamhet. De omhuldade en från kyla som halsduken virad kring halsen eller den robusta jackan som höll snålblåsten ute, då man svängde vänster och i motvind vandrade jämte autostradan hem. I kontrast mot kylan, avgaserna och betongen fanns här oasen med palmer och drickbart vatten. Värmen i hjärtat blev påtaglig. Här fanns fortfarande livet, inget hade vissnat och den där känslan av att vara på rätt plats gjorde sig så starkt påmind att man under samförstånd beställde en vända till. Kanske var det hela inramningen av situation och sällskap som höjde tonerna eller så var musiken ensam tillräckligt stark att den drog en upp ur marken med rötterna. Allt växelverkade nog till gemytligheten.
Musik är oftast starkt bunden till situation och person, var när och hur. Ibland är man mer öppen och ibland kan något sorgligt nog gå en förbi. Plötsligt ligger allt rätt och man står med garden nere, redo att bara ta in utan förutfattade meningar. Tillfällena är inte så många men man kan säkert också mer aktivt leta upp dem.
Mellan orden lyser musiken starkast, bortom beskrivningar eller analyser som avmystifierar vårt enda metafysiska bevis. En ej gripbar kraft som utan beröring kan skaka om oss, en halsduk och mössa som värmer utan att klia.
Etiketter: Förkylning, Halsduk, Mössa, Musik, Oas
THENPLAYON 
Kommentera