Musiketnologen och musikinsamlaren Alan Lomax träffade Robert Lee Burnside vid sitt hem i Independence, Mississippi, och spelade in detta fina framförande 1978. Burnside hade sedan länge flyttat tillbaka söderut efter en grotesk mardrömsvistelse i storstaden Chicago under femtiotalet. Offatbart nog mördades hans far, farbror och bror där. Horribla händelser som föga fövånande kom att prägla hans fortsatta liv som människa och musiker. Burnside själv dömdes för mord 1959 då han i samband med ett tärningspel sköt en man. Han hamnade på Parchmanfängelset men blev frisläppt efter sex månader tack vare sina färdigheter som traktorförare, hans chef (som måste varit ganska mäktig i trakten) förhandlade ned strafftiden. Motivet verkade i alla fall minst sagt motsägande, Burnside hävdade att det inte var mening att döda någon utan att enbart skjuta ”den jäveln” i huvudet.
Likt sin idol John Lee Hooker spelade R.L. Burnside en elektrifierad tung (men ändå mjuk) deltablues som var karaktäristisk för norra Mississippi och han fick ett komersiellt genombrott sent i livet på nittiotalet. Han skrev på för det då nya skivbolaget Fat Possum Records och spelade bland annat in en skiva med hetlevrade Jon Spencer (Blues Explosion), A Ass Pocket Of Whiskey (1996), som nådde en bredare publik. Jag måste lite cyniskt inflika att Burnsides hårresande handlingar säkert gav en ifrågassättbar ”autenticitetsstämpel” och skapade nog en tvivelaktig fascination för en cool hårdnackad gammal bluesman med stora lik i garderoben. Men låt oss inte här glorifiera våldet utan istället fokusera på musiken han faktiskt gjorde. Vilken röst och rytm i gitarrspelet, något alldeles eget framfört med en sorgsen stolthet som gav mig värme denna tårdrypande höstdag.
R.L. Burnside gick bort 2005 78 år gammal och efterlämnade fyra döttrar, nio söner, trettiofem barnbarn och trettiotvå barbarnsbarn.
Etiketter: Alan Lomax, Blues Explosion, Fat Possum Records, Jon Spencer, Musik, R.L. Burnside, See My Jumper Hanging On The Line
THENPLAYON 
Kommentera