No Banker Left Behind – Ry Cooder

Rabble rousing politicians on the TV screen, sowing the seed of hate and fear I’ve heard it said you sow and you shall reap don’t come crying to me when you fail….

Humbty Dumbty World, Pull Up Some Dust and Sit Down (2011)

Ett nytt album av Ry Cooder, härligt! Pull Up Some Dust and Sit Down inleds med denna dagsaktuella protestsång (klippet) där Cooder ventilerar sin vrede över bankmännens våldsamma girighet och den gigantiska nota medborgarna alltid får betala när de står kvarlämnade på perrongen. Albumet är präglat av ett missnöje, eller kanske snarare ett missmod men grottar inte ner sig på något sätt. Uppsträckt och rak i ryggen står den upp mot makten på ett sätt som, trots att själva utförandet är totalt olika, ändå påminner om Neil Youngs upprivna Living With War (2006).

Det traditionellt uppriktiga uttrycket från en nedmonterad blues används här effektivt för att belysa krigens idioti i låten Baby Joined The Army och Cooder visar med små små medel sin stora kapacitet som gitarrist. Gitarren blir i hans händer ett magiskt redskap för att berätta och nyansera en historia. Albumets fjorton sånger bjuder på en bred blandning av amerikansk musik som så ofta kryddas med spännande berättelser från både då och nu eller där de båda tiderna möts. Alla är också fyllda med en stark ungdomlig energi som filtreras genom en äldre mans ögon. Hyllningen John Lee Hooker for President framförs som om det faktiskt var den framlidne Hooker själv som spelade och beskriver hur möjligheternas land skulle styras upp om han satt vid makten. Ry Cooder använder verkligen intressanta och fantasifulla vinklar i texterna och är inte heller rädd för att med en stor (humoristisk) glimt i ögat likt en skådespelare inta olika rollkaraktärer.

Veteranen Flaco Jimenez välsignar några låtar med bibehållen intensitet på sitt dragspel som ger ett svärmande intryck och sonen Joachim Cooder spelar trummor på majoriteten av albumet. Ry Cooder har aldrig varit någon skönsångare men det spelar som vanligt ingen roll eftersom rösten bara är en av delarna som bidrar till den större helheten. I och för sig tycker jag den (alltså rösten) låter ovanligt bra på den här skivan, särskilt i stillsamma Dirty Chateau, som utgår från en försupen och inskränkt mans minnen av sin före detta städerska.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , ,

4 svar to “No Banker Left Behind – Ry Cooder”

  1. artloveblues Says:

    ett litet tillägg: kanon session där på youtube, den där med teardrop, Poorman, och if walls could talk där den senast nämd låten helt klart hör i hopp med detta inlägg. Jag lyssnar på låtarna från denna session och blir seriöst glad.
    mvh
    artloveblues

  2. artloveblues Says:

    förlåt, jag syftade på Poor man, som sammanlänkad med denna artikel:

    • thenplayon Says:

      Ja! Poor Man är min favorit från Rys första album. Ska kolla upp de andra klippen från den där studiosessionen. Det är verkligen en fin stämning där med en hårt fokuserad Jim Keltner vid trummorna… tack för tipset!

  3. thenplayon Says:

    det var verkligen inget fel på teardrops heller. Härlig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: