Robin Holcomb kom från ingenstans in i skivspelaren genom några spår från det harmoniska Bill Frisell-albumet Nashville, fyndat för skäliga tjugo kronor på stadsmissionen. Jag tyckte rösten var fantastiskt fin och ville höra mer och började leta. Pulsade gata ut och gata in i snömodden, rotade djupt i de dammigaste skivbackarna irrandes på stadens avkrokar i en manisk jakt. Sökte på Spotify.
Help A Man är från hennes andra album Rockabye (1992). Musiken på albumet smälter lekfullt samman många musikstilar inom den amerikanska musiktraditionen likt hennes debut från två år tidigare. Jazz, Country, Folk, Blues bland annat. Hennes pianospel och sång är okonstlad spelglädje och talang. En kombination som kan göra musik till magi. Likt Bill Frisell är hon sprungen ur jazztraditionen utan att vara statiskt fast i den. Vidgade ramar och fria tyglar är kanske jazzens ursprungliga och utvecklande grundfundament, den idén är något att använda som utgångspunkt i musik snarare än att klumpigt stå och harva i en enskild genre. Lekfullhet är ordet som beskriver friheten bäst och det som lyfter musiken. Robin Holcomb leker på det bästa av sätt och rycker med mig glatt.
(Vi får utom den fina musiken även en kavalkad av kyrkor som bonus. Uppladdaren låter trots allt göra gällande att det inte är en illustration av sången eller ett religiöst ställningstagande, utan bara några pretty pictures.)
Glad andra advent!
Etiketter: 1992, Bill Frisell, Help A Man, Hjälp en man, Musik, Musikblogg, Robin Holcomb, Rockabye, THENPLAYON
THENPLAYON 
december 9, 2010 kl. 11:42 f m |
Fynd var ordet! Vore som sagt schysst att se henne och höra hennes musik live!
december 10, 2010 kl. 10:03 f m |
vi får håll ögon och öron öppna efter henne… annars brakar vi över och letar upp henne där!