On Se Quitte Toujours – Françoise Hardy

Hand i hand vid en rödrosa solnedgång skänks ett befriande tomt sinne. Vi vandrar i försommarskymningen till tonerna som rensar spåren av det massiva flödets kakafoni, man finner ro i musiken utan att bokstavligen förstå orden och lyssnar för en gångs skull klart utan att klicka vidare. Man andas frisk luft igen och fåglarna kvittrar ikapp med Françoise.

(Vad som försiggår uppe i ljusriggen mot slutet har jag ingen aning om.)

Annonser

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: