Sedan några år tillbaka har det funnits en rund grön logga på mitt skrivbord, i dess mitt ligger det också tre svarta krökta streck ovanpå varandra. När man trycker på den brister fördämningen och en okontrollerbar störtflod rusar fram. Miljontals låtar och musikstycken ligger där inne å skaver mot varandra, så tätt att man inte hinner lyssna klart förrän nästa börjar gnissla och upptar all uppmärksamhet. Man blir snabbt frånvarande i sitt lyssnande där inne, man hör ingenting ordentligt när man i ett viljelöst tillstånd klickar på länkarna till relaterade artister. ”Tänk om jag till slut hittar något fantastiskt och nytt, bara ett litet klick till så kanske…”. Istället för att ta in den musik som faktiskt ljuder i detta nu kikar man ständigt ängsligt runt hörnet, ett ofrånkomligt faktum för mig. Kanske är detta förbannelsen för att pandoras ask öppnats lite på glänt. Kaoset blir till slut för stort och jag kastar mig ut därifrån och låser dörren bakom mig. Pustar ut. Jag håller mig helst borta därifrån, men den gröna knappen ligger fortfarande kvar på skrivbordet…jag hittade trots allt Bert Jansch därinne en gång.
Etiketter: Bert Jansch, Förbannelse, Musikblogg, Pandoras ask, Spotify, THENPLAYON
THENPLAYON 
Kommentera